Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
måndag 2 februari 2009
2277. Rika dagar
Rika dagar.
Fyllda av fina nu.
Varje sekund har liv.
Och kraft.
Och mening.
Ibland känns puzzlet
som en vinst.
Nytänkande.
Positiva människor.
Viljestarka.
Utvecklande.
Generösa.
Som tittar både djupt.
Och långt.
Bredden,
är ett härligt äventyr.
Men riktigt intressanta puzzel
har vi lagt idag.
I ett kort telefonsamtal.
Alla bitarna,
från en krossad spegel.
Kom på rätta platser.
Allt var exakt.
Som jag hade insett.
Anat och förstått.
I skärvorna,
syns en man med häst.
Och hatt.
Och ett förvridet,
konglomerat
av små och märkliga egon.
Vassa av maktbegär.
Egenmäktiga.
Självgoda.
Beskyddande sitt nyskapade rike.
Men främst positioner.
Endel,
sitter redan på glasberget.
Och tror att de kan kamouflerar sig.
Bakom lustiga krigare.
Och de var alla allergiska
för starka kärringar.
Rädda för att inte synas.
Inte höras.
Rädda för skugga.
Men i puzzlet,
fanns också vingarna.
Fågel Fenixtypens.
De,
som bär,
pånytt och pånytt:-)
En rik dag.
Kan läggas till flera.
Skön harmoni.
Att få veta.
Den inre visheten,
skall aldrig förringas!
Intuitionens klara ögonblick.
Sanningar är alltid sanningar.
De kryper fram till sist.
Om man bara gör som katten.
Väntar.
Men var så trygga.
Jag äter inte upp er!
2276. Fru Bond
Ikväll
hade någon fiffikus,
Stängt av vägen.
Vid UPM.
Snillrika killar.
På tekniska verket.
Men varningslamporna
satt högt upp.
Som på en långtradare.
Bara till höger.
Så det trodde jag det var.
Ända tills jag såg..
på vänster sida,
hade man radat bockar.
Som inte syntes i kvällsljuset.
Rakt framför
chokladfabrikens ljusa sken.
Så det blev precis
som i semesterresan..
flera kryss i boddörren.
Först kom en farbror.
Och han fick skador på lyktorna.
Och efter en ny riggning,
var det min tur.
Och farbrorn och ett vittne
stod rakt framför
märket för omfartsled...
Så det syntes inte heller.
Vad sen..
Saken var ganska självklar.
När bromsningar inte hjälper.
Jag gjorde precis som Bond,
James Bond.
Och körde rakt
genom spärrarna
till vänster..
Valet var inte så svårt.
En bil stod i vägen,
på avtagsvägen.
Bättre en träbit på taket.
En bilen på taket.
Hur det gick?
Rispor i plåten.
Litet grann.
Och en sidospegel hänger.
Och efter mig,
kom två till,
som vi hann varna.
Och en långtradare.
Och några till.
Som vi
med lyktor och handviftningar.
Hann varna..
Långtradaren
med två vagnar,
räddade vi faktiskt.
Ändå är det vårt fel.
Som inte såg
lyktor som inte fanns.
Så nu blinkar jag inte
varningar längre.
Jag har åkt hem.
Frusen och kall.
Att kalla på fabbo polisen idag.
Det tar jättelänge!
Så nu får de
dra flera kryss.
Och fabbo polisen,
får nog fler rapporter.
Och plåtniklas,
får mera jobb.
I laman.
Jag är helt övertygad.
Vänta bara.
Ja, ja..
Jag säger
som Gunnar Wiklund.
Jag vet.
Hur det känns.
007..
har det inte så lätt.
Undrar
vad en sidospegel kostar?
2275. Dunfritt
Visst
Jag har gått och sneglat,
på ett och annat duntäcke.
Men den lusten försvann.
Härefter,
kommer jag att fråga efter
garanterad vara.
Inga dun,
från levande fåglar.
Tills dess,
så duger det konstgjorda.
Helt bra.
Viss utveckling,
går bara framåt,
om värderingar får ljus.
söndag 1 februari 2009
2274. Färglatt

En stund på dagen,
blev en utfärd,
till papegojornas värld.
Stora Ara-fåglar.
med långa stjärtfjädrar.
Blå och gula.
Röda och gula.
Sjörövarfåglar.
Glada.
Och pratsamma.
Grå Jako,
med röda stjärtar.
Finurliga Aku och Ines.
Som verkar ha en 4-5-årings
intelligens.
Såna roar man inte hur som helst.
De kräver utrymme och socialt liv.
Och stillsamma,
vackra påfågelspapegojor.
"Terve - Terve!!"'
"Hyvää Päivää!!"
En annan värld.
Som om det var,
ett annat universum.
Ja, när jag var liten,
ville jag prompt ha en.
Idag kan jag skaffa,
hur många jag vill..
Men en intelligent fågel,
som ständigt är
som ett barn i 5-årsåldern..
som lever 80 år..
Det krävs ganska mycket
eftertanke.
Före.
Det är en livsstil..
lördag 31 januari 2009
2273. Jag bara undrar
Det bildades
en Union.
För att stöda freden.
För att säkra liv och utveckling.
På något sätt,
har vissa politiska partier,
tappat tråden.
Och fört snuset.
Till fredens agenda.
Jag har inget emot snus.
Det är inte det jag pratar om.
Jag bara undrar.
Hur allt får gå till..
Vi hade en gång
en värdegrund.
Var är den nu?
Allt möjligt
för att inte säga märkligt
sorglustigt..
från lilla sandlådan..
Tycks vara värt,
att lyfta fram
i fredsparlamentet.
Men kanske är det så.
Att det lobbade folket.
Inte vet vad de vill.
Och inte vart de ska.
Och inte ens vad de behöver.
Inte så litet beklämmande.
När man granskar,
kandidatparaden.
Europeiska Parlamentet,
är ett viktigt forum.
För en djupare,
långsiktigare politik.
Så jag
bara undrar.
Vad är detta
- en dockparad?
En parodi..
Tyvärr,
mina bittra erfarenheter,
av vissa svenska "kretsar"
gör att jag funderar..
Behöver de verkligen
representation "at all!"?
Näsan går ju knappt
över bygränserna.
När de inte ens kunde
ta tillvara ett äkta mandat som de fått
för Europeisk landsbygdsutveckling..
Jag skakar på huvudet.
Och drar en djup suck.
Sucka mitt kära hjärta.
Brist inte.
2272. Blodsband
Intressant,
detdär.
Att se det gemensamma,
generna, släktskapet.
Som finns där.
Trots att endel..
är ganska främmande
människor.
Endel
känner man
starka blodsband med.
Och mindre
med andra..
Idag
har jag besökt sorgens hus.
Och trots sorgen.
Kände jag också glädje.
Att få se.
Mitt kluster.
Min kära farmors,
blodsband.
Ett blod,
precis som i homeopatin,
har styrka..
Genom släktskapet.
Genom gener..
Och som vanligt,
blir jag gråtmild,
när vi reser oss alla..
för krigsinvalidernas hyllning.
Goda gossar,
som kämpat i helveteselden.
Och som värdiga män,
i skröpliga gamla kroppar..
Visar respekt.
Och aktning.
Sånt rör mitt hjärta.
När man förstått
deras insats.
2271. Meditation
Vänner kommer.
Vänner går.
Endel har bråttom.
Som fåglarna på våren.
Allt ska göras,
som behöver göras.
I tid.
Allt medan livet varar.
Endel
försvinner för alltid.
I brådskan,
någon annanstans.
Men allt mer ofta.
Till andra sidan.
Idag går tankarna,
till en sån där vän,
som var full av värme.
Och nyfikenhet.
På livet.
Idag, har han Svaren.
Perspektivet,
i Sökaren.
Om livet.
Och döden.
Då filosoferade vi,
och pratade och ville så mycket..
Vi gjorde foto- och modeuppslag.
Vi var Ajour, med den tiden.
Och pulsen levde.
Livets intensiva.
Och valen av ord,
var bland andra texter,
mina dikter,
om mikrokosmos,
och makrokosmos..
Sökande etik och moral.
Värdgrunder,
med mycken medmänsklighet,
I varmt minne,
bevarad.
Etiketter:
andra sidan,
humanitet,
mitt i livet,
vänner
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)