2171. Uppe före tuppen

Kanske
ska man skylla på hormonerna.
Eller hjärntomtarna.
Och energin.

Men inte på julen.
Eller jobbet.

Idag är jag uppe.
Långt före ottan.
Kaffet är slut i pannan.
Tidningsunderhållningen är genomgången.
Både papper och elektroniska "bläddret".

Tankarna
har redan avverkat..

Strategierna.
Dagsmålen.

Vägalternativen.
Utvärderingsaspekterna.

Ottan är avklarad.
Snart börjar det dagas.

2170. Länkfel

Verkligheten,
är inte alltid snöglitter i solljuset.

Och ibland syns det som
om oärlighet, girighet och makt..
sätter ramarna för livets alla byggen.

Men kanske är det så.
När tiden arbetat.
För det gör den.

Står den närmast kanten.
Som själv grävt groparna.

En etisk ram.
Och självkännedom.
Är utgångspunkten.
För alla dialoger.

Projekt och partnerskap,
ska byggas på jämlik grund.

Den oärligaste länken.
Vill alla undvika.
Så är det bara.

Då tiden malt.
I sina kvarnar.
Då syns det..

Hur mjölet blev.
Rent.
Eller icke.

Man sår inte frön många gånger.
I en dålig åker.

Men annars.
Kan man ju reflektera över,
hur vacker stjärnhimlen är.
Där uppe i universums stora mörker.

Om man nu ska kalla det för mörker.
Det ljus som finns i alla molekyler.
Oberoende natt eller dag.

2169. Generositet

Tankarna har idag,
cirkulerat.

Vad är det som gör,
att endel blir generösa.
Och andra håller igen.

Endel delar med sig.
Allt från bröd till tankar.

Medan andra gömmer sig.
Och sitt.
Långt djupt i egots katakomber.

Som om de var rädd för,
att deras jag ska tömmas,
om de visar givmildhet..

De som ger,
de får också..

Mångfalder tillbaka..

Sån är livets lag.
Och det är sant.

Min gamla farmor,
hon visste det.
Och gav av gåvan,
hon ägde.

Gåvan att ge,
generöst av liv och lust,
och skratt..
fast skåpen nästan var tomma.

Det man ger.
Kommer i mångfald tillbaka.

Le litet grann.
Så blir världen mycket gladare!

2168. Granris och silkesband

Mitt bland alla orden,
och meningarna..

blev det en stunds promenad
bland tallar och granar..

Och ett stort fång gröna barrkvistar.
De röda silkesbanden,
väntar på att bli iknutna.

Då är det snart jul.
Minsann.

Men först.
Ska vi bara..

Precis som lilla Alfons.

2167. Överfull

Varför,
känner man sig ibland..
Som en övergödd mus.

Där magen knappt
får plats.

I "korsetten".

Månne har jag.
Ätit för många bröd.
Och för många goda ostar.

Allt enligt priciperna.
Så som osteoporostanter bör göra..

Och ett glas rödvin.
Ibland.

När allt gått bra.
Och målen börjar bli nådda.

Kaloriglädje.
Finns det mycket av.
Här i världen.

Men det märkliga är..

En cm mat.
Blir fort 10 cm hull.

Logiska lagar.
Antar jag.

2166. Silkesglans

Jag höll nästan på
att glömma..

Balklänningarna..

Så går det ibland.
Då man skriver.
Rapporter.
Helt i andra världar..

Men av outgrundliga
krafter..
Ramlade jag in i silkesvärlden.
Där magar putar grannt.
Enligt kalorilagarna.

Och dekoltagen,
avslöjar ålder och vilja.

Askungen,
blev inte bjuden.

För Prinsen.
Han har hittat båda skorna.
Och de står..
efter många om och men.

I skrubben.

Men askungen har strukit.
Gardiner.
Dukar.

Så snart är julen.
Överallt.
I hela huset.

Och brödet med nötter.
Har också anlänt.

I den gyllne vagnen.

Pumpan,
är en plasttäckt vagn.
På hjul.

Fylld av granna
surdegsbröd.

Med och utan nötter.
Jordärtskockor.
Eller med saltiga oliver.

Ikväll är magen fylld.
Silkesdräkten.
Sitter trångt.

Speciellt över magen!

PS.
Men det är KNUT,
som dammsuger!

2165. Underhållning

Tänk
om någon hittar på.
Att vi alla ska betala nöjesskatt.
För pressen.

Som underhåller oss.
Hver dag.
Med olika vinklingar.
Och bekymmersfria förvecklingar.

Nyheter
kanske man inte
ska kalla det längre.

Tänk.
Vilken rikedom.
Som ingen hittat än.