Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
Visar inlägg med etikett katten. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett katten. Visa alla inlägg
onsdag 26 mars 2008
1490. Gröt för katter
Nu samlas dom.
Ensamma och i grupp.
Travar runt.
Svänger rumpan.
Stryker ryggen mot väggarna.
Kurrar litet sött.
Vill vara vän.
Kanske.
Serveras Katt-Gröt.
Het sådan?
Igår ringde ännu en sådan där frass.
Han trodde säkert att jag trodde.
Att han ville väl.
Fast han var en klumpig herr Bond.
Snudd på herr Bean!
Ja, har de inte brytt sig förr.
Behöver de verkligen inte trava nu!!
- Tänk om ni verkligen brytt er.
Då tåget gick..
På svenska!!
Jag säger som Marie Curie:
- Var mindre nyfiken på människor
och mer nyfiken på idéer.
- Gör mer än ni pratar!
Grötkoket står på spisen..
Och sväller!
Koka Koka Gryta!
Och Grytan kokade.
Och kokade.
Och ingen visste..
..hur man kunde få den att sluta..
Koka gröt..
Det känns i näsan.
Det är Mars!
fredag 21 mars 2008
1487. Blåkulla
För alla ni,
som står med kvastarna redo.
Med expressomaskinen under armen..
och katten på axeln..
Och inte riktigt vet.
Vart ni är på väg..
Var inte oroliga.
Jag har varit guide.
En gång.
(De vet allt,
som man måste veta).
Blåkulla.
Det finns i Årvas.
Bara så ni vet.
Ta skidorna på och sätt er i spåret.
Så kommer ni dit.
Mellan Kyrkbyn och Masuunin,
rakt över skogen..
I den högsta backen,
ramlar ni.
DÄR är vårt Blåkulla.
På Riktigt!
Där har vi häxor ramlat av.
Sen urminnes tider.
Etiketter:
Blåkulla,
expressomaskin,
häxor,
katten,
kvastar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)