Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
måndag 7 november 2011
7601. Betraktarens öga
Än hinner man
en liten stund i skog och mark.
En stund, en kvart, en halvtimme.
Det räcker för att känna välbehag.
Andas frisk kylig doftande skogsluft.
Jag har plockat vitmossa.
Grönmossa och en slags ymnig lav.
Det är tradition,
för trappans alla krukor.
Ljung, lingonris.
Tall och litet gran.
Några kvistar.
Vitmossa.
Och litet röd Erikaljung.
En mossig grå knotig kvist.
Hösten är ljuvlig
Och mossan gläder mig.
Hela vintern.
Små snöhattar,
på de knotiga kvistarna.
Det ger glädje.
Kvalitet.
Allt enligt betraktarens öga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar