Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
söndag 25 september 2011
7580. Helgens lervälling
Det blev intensivt
i helgen..
Största utmaningen var jorden.
Som dels skulle hämtas på kärror,
och skottas ner,
på rätta ställen.
Och förstås,
så regnade det.
Mest hela tiden.
Jorden blev tung,
och blöt.
Riktig "rapa<3 som sög fast.
På spaden.
Men målen är nådda.
Rabatterna gjorda.
Nästan klart.
för hundratals tulpanlökar.
Som lär anlända.
I veckan.
Tror jag ska köpa
ett sätt järn.
Annars hamnar måhända armen i gips.
Vem har sagt att allt ska vara lätt.
Det ska det Inte.
Vägen är krokig och lång.
Och både stenig och törne.
Men se tulpaner.
De blommar de!
Åtminstone en gång, en vår!.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag hörde det att du hade det nöjet. Jag hade ett lass för någon vecka sen och det var blött må jag säga. Men nöjd var man när det var färdigt. h. l-m
Ja, jag var genomvåt av regn och våt rapa.. Men glädjen var stor, när lasset var tömt må jag säga! Ikväll har vi hämtat en halv kubik till. För på fredagkväll, kommer tulipanerna:-)
Skicka en kommentar