Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
tisdag 16 augusti 2011
7502. Azorerna, valarna, livet..
Solen,
var nästan outhärdlig..
på eftermiddagen.
Denhär årstiden.
Regnet kommer rätt sällan.
Skuggan.
eller..
"Havet!"
är en bra räddning.
Där det blåser.
Där det svalkar.
Och man kan njuta horisonter.
Och man kan simma.
Med delfiner.
Eller inte.
Beroende på våghöjden.
Och kolla - hur delfinerna hoppar.
Leker.
Och zooma en och annan val.
Jodå.
Spermavalarna bor här.
Andra kör förbi,
beroende på årstid..
Ca fem valar per tur.
- garanti betyder, aningen för nära.
När valen har värmt sig - på ytan..
Då bestämmer den sig,
för att dyka djupt igen.
Och söka mat.
Ca 1000-2000 meter neråt.
Innan den bestämt sig,
ser man nosen,
som andas, på vänster sida om huvudet.
Efter att den blir varm i kroppen,
kommer avgörandet närmre.
Den krumbuktar
och hela stjärten står rakt upp.
Då dyker den.
Någon tusen meter. Eller nåt.
Imponerad
är jag.
En val,
har däggdjurets största hjärna.
- vad månne den tänker om oss..
Och den ÄR stor.
Tro mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar