7482. Glömmer Aldrig

Det gäller
att vara generös.
Nästan intill dumhet.
För att orka och för att gå vidare.

När man blir lurad,
och manipulerad och utnyttjad,
Då finns ingen återvändo.

Vissa får aldrig nog.
För idag gör Gud inte mera jord.
Inte här.
Inga fler stränder heller.

Hänt är hänt.
Tiden läker inga sår.
Den bara täcker över pulserande djupet.

Det finns inget förlåt.
Det finns inget förbarmande.

Nej, till det är intellektet för skärpt.
Fast hjärtat är generöst.

Som barn vi alla är,
tar man det för kärlek.
Sveken känns som knivhugg.

Det som återstår är..
att allt mellan livets skeden..
Är insikten om - allas ofullkomlighet.

Snikenhet.
Äregirighet.
Högmod.
Enfald.
Okunskap.

Man lutar sig bakåt,
och betraktar årens, livets scenarier
händelserna som uppstår.

Studerar hur en del rentvår sig.
Och förtränger sin egen skuld.
Och sin oförmåga till kommunikation.

Ibland smärtar det mera.
Ibland glömmer man sveken.

Man får se det snedvridna.
Känna sorgen och bearbeta den.
Inse att man inte kan lita på någon.
Inte ens på de egna.

Det är lärdomen.

Vi har sett det förr.
I arbetslivet och på trappstegen.
Politiker
och det lilla nätverket..
tbehövde tvätta sig i ljusskenet.
Till varje pris.

Allt kan ske under solen.
Flera gånger.

I ensamhet upplevs alltid sveken.

För att orka leva
får man vända näsan åt ett annat håll.
Och bygga andra mål.
Små projekt som ger nya tankar.

Och odla nya relationer
och en egen liten trädgård.

Inse.
Att inget är beständigt.
Inte egendom heller.

Händelserna,
blir som oåterkalleliga rekyler.

Nuet,
ger oss skratt,
men också tunga tårar.

Vi lär hela tiden.
Nya nyanser.

Läkt hud,
är känslig.