Det är en stor glädje,
att minnas Dig.
Ditt ljusgråa silverhår,
och din vita porslinshy
och blåa kloka ögon.
Din speciella humor.
Som jag förstod!!
Du blev 94 år.
Och tänkte på Mig,
Ända in i din sista stund.
Då var jag i Teheran.
Men på väg hem.
Med de orden var du nöjd..
Och då tillät du dig
att vandra vidare.,
Idag är det din 104-års dag.
Och jag kramar dig,
där långt upp i himlen!
Minns du,
när vi cyklade från England..
när jag satt på pakethållaren,
som fyraåring..?
Jag höll ut benen,
och gjorde som du sa.
Det var vi då!
Och när vi hämtade korna?
Eller när jag satt i ditt knä,.
och lät mig bli älskad för min skull..
Och när du gräddade plättar.
eller kokade mannagrynsgröt..
Och jag åt av hjärtans lust.
Jag minns också
när jag hämtade dig med bilen..
från ålderdomshemmet.
Du gillade att komma och hälsa på..
När barnbarnsbarnen fyllde år.
Och när vi hade "söndag"..
Du vilade på sängen,
mellan varven..
Trött Farmor.
Jag är så innerligt glad,
över att ni fick umgås,
att du fick älska våra barn.
Du stickade strumpor,
fast du inte såg så bra.
Du ville vara med.
Och fick det.
Det bjöd vi så gärna på.
Vi hade råd att låta oss umgås.
Vi älskade Dig.
Det fanns mycken kärlek.
Idag tänker jag på Dig.
Och din stora kärlek.
På din födelsedag.
De rosa pionerna slog ut idag!
Grattis farmor!
2 kommentarer:
Vad är det vi kommer ihåg ifrån vår barndom? Är det den nya dockan eller den nya cykeln, är det resorna till söderns sol?
Nej,och åter nej, fråga hundra barn och nästan alla kommer ihåg den varma famnen, eller den stillsamma stunden i sin mors/mormors/farmors sällskap.
En stilla saga i ett tryggt hem,
kanske en nynnande sång. Tryggheten i att få somna till ljudet av föräldrarnas lågmälda diskussioner och vardagssysslor!
Ja det är den ömheten och tryggheten som är det viktigaste vi kan ge våra barn idag!
Ett barns behov av ömhet som förnekats är väl en av orsakerna till att respekten för de äldre helt håller på att försvinna.
Rubriker om stölder ifrån godtrogna äldre som öppnat sin dörr för hänsynslösa rånare som t.o.m våldtar och lemlästar handikappade. Ja det är ju något man inte kunde tro skulle vara möjligt.
Så det är så härligt att höra någon prisa sin farmor långt efter det att hon lämnat detta jordeliv.
Men ofta glömmer vi att tacka och berömma dem som fortfarande är mitt ibland oss.
Och alltför sent inser vi att kanske besöken aldrig blev av eller att besöken gjordes alldeles för sällan.
Hej Lasse,
jag är så innerligt innerligt glad för de stunder jag har fått ha med min gamla mormor - som blev 102 år och min farmor som blev 94. Men också min svärmor och svärfar och de gamla fastrarna som kom in 3 gånger om dagen och som ville prata en stund. Alla var starka profiler.. Original kanske man skulle säga idag.
Men jag är glad att jag orkade visa dem respekt, och glad för att jag fick ha dem som stöd. Som förälder är man ju inte fullkomlig. Det är så härligt också att ha fått se sina barn bli älskade av andra människor.
Människor som ville dem ALLT gott som kunde erhållas.. och då menar jag känslor, omsorger och andra härliga situationer.
Jag tänkte skriva, men jag glömde det i hast.. jag brukar tänka på då jag fick sova hos farmor eller mormor. Höra deras trygga tunga andning. Känna deras doft. Få deras omsorger och all kärlek.. bara för att jag var jag.
Det ville jag också ge mina egna barn.
Och man får ju hoppas att ens egna barnbarn också ska få tillfälle att uppleva detta goda, som bygger en människas personlighet och värdegrund.
Ja, och när ens egna föräldrar går bort inser man att man är nästa i ledet.. med allt vad det innebär.
Tack Lasse för din fina kommentar!
Skicka en kommentar