Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
torsdag 9 juni 2011
7444. Ansvar och röster
Från det ena.
Till något helt annat.
Inte för att jag borde bry mig.
Jag röstar bara på blommor hädanefter.
Av kända orsaker!
Och då borde man kanske vara tyst.
Åtminstone litet grann.
Men jag undrar.
Som så många andra.
Vad slags elände,
skulle sannfinländarna ställa till med.
Om de VERKLIGEN tog sitt ansvar,
och var aktiva i regeringen..
Aktiva med att bygga och göra,
istället för att kritisera och prata stort.
Skulle korthuset ramla ihop,
när oppositionslusten kracklerar..
likt spöken som dunstar i ljuset.
Vad trodde röstarna,
egentligen skulle hända..
Det är mig en stor gåta.
Förändring till vilket pris som helst?
Skulle röstarna ta ansvar överhuvudtaget.
Eller är det bara munväder.
Pruttpolitik och tjurskallefunderingar
likt tonårstrots och stöddighet.
Åtminstone får man det intrycket.
Att det är förstorade barn som satt på sig slipsen.
Kanske man borde dela ut mungigor.
Eller kammar med litet smörpapper.
Sånt hörs också bra,
men är vackrare,
och skadar inte samhällsgrunden.
Ansvar hör väl till politiska värdegrunden.
Men det har jag börjat tvivla på.
Det har vi sett för mycket av.
På många flanker.
Där allt kan kastas över bord,
mitt som man byggt upp,
river man ner..
Till vilka pris som helst.
Verkar det som..
Och sånt slöseri, förstår jag inte.
Inte ens hos minoriteter!!
Vi måste leva med världen idag.
Vedtravarnas utbytesverksamhet
är en förgången verklighet.
Man kan inte stänga in sig.
När världen lever liv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar