7442. Qvinnostyrka

Ständigt förundras jag,
av kvinnornas liv...
Känslor och öden.

Anpassning.
Kontra viljan.

Ingen har haft det lätt precis.
Var och en har brottats med sitt eget jag.
Sin vilja och det som de borde.

Vi ser hur kvinnor finns till,
för sina sammanhang.
Utan att de aktivt väljer, liksom.
så blir de kvar,
som ekrarna är i livets spinn.

Min mor.
Min bortgångna svärmor.

Som nav i livets hjul.
Håller ihop, samlar,
hyfsar, värmer,
näpser, lyfter.

Öppnar, stänger.
Skrattar och gråter.
Deltar.

Kvinnors styrka.
Vilja.
Ödmjukhet.
Stolthet.
Tvivel.
Kärlek.

Min mormor blev 102.
Stark och stolt.
Ensam men ändå inte.
Änka, omgift, frånskild.
Udda men jordemor,
med 7 barn..
Skarpt intellekt,
som flöt på alla livets vatten..
ibland mycket sorglös.
ibland mycket sorgsen.
Hon gillade kläder.
Filmer och drömmar.
Och hon visste allt,
om oss alla.
Hon arbetade hårt.
Med djur, jordbruk och skogen.
Lyfte och bar.

Hennes mor och mormor.
Alla var starka kvinnor.
Med udda öden.

Min farmor blev 97.
Också hon ett tappert väsen.
Silvergrått hår.
Vit porslinshy.
Litet rund.
Till synes sorglös,
men högst allvarlig.

Tre barn och hon blev tidigt änka.
Han var sjuklig, hon försökte hålla ihop
ekonomi, det vackra och all kärlek.
Med varierad framgång.

Hon lyssnade till de stillsamma orden.
Njöt kultur och musik..
Och livets gåtor.
En iakttagare,
som läste allas kloka ord.
Men var nog klokast själv.

Hennes mor,
fick 9 barn.
Varav tre par, var tvillingar.
I tider då det inte fanns tvättmaskiner.
Inga maskiner, inget kranvatten.
Många munnar att mätta.
På barn och åldringar.

Fotografierna visar barn med nystrukna kläder.
Omsorger. Flit och slit.
Och sommarglädje.
Och mannen reste flera gånger runt jorden.
På jakt efter försörjning
och råd att köpa mera mark.
Förgängligt.

Listan är lång.

Man borde skriva mera,
göra personporträtt.
På det man vet och hört och sett.
Medan någon kan berätta.

Släkten följer släktens gång.
Kanske.