Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
onsdag 28 juli 2010
7218. Pion, lavendel och salvia
Gröna tummarna och humöret,
håller i sig..
Nu har alla fått litet pyssel.
Vatten och gödning.
Sommarens tema,
blev plantering.
Hit och dit.
Och dit och hit.
Allt efter bästa förmåga.
Många bytte plats.
Precis som i en viss
österbottnisk menuett.
Ikväll flyttade jag den röda dillpionen.
Till mera sol och bättre läge.
Damen kom högre upp, liksom.
Det brukar pioner gilla.
Till sällskap fick hon salvia.
Och violer.
Men ännu fattas
gör den rödblommande alunroten.
Den vore ett bra sällskap, som blommar länge.
Flytta fick också den gula rosen.
Den som jag köpte som vit!
Den levde en tynande tillvaro.
Nu eller aldrig.
Det får vi se.
Nu har eldkaprifolen sin plats ifred..
Plats för både blom och blad.
Och en spaljé.
Och jag kunde inte hålla mig.
Två doftande lavendel..
Blev dagens chansning.
Vete gudarna om de överlever vintern.
Men de doftar så ljuvligt.
Rena aromaterapin.
Gudomligt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar