Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
lördag 12 september 2009
2872. Berikande blunder
Solskenshistorier..
som man minns..
i flera år..
Händer här och nu.
Och mig.
Tämligen ofta.
Idag
tillförde jag memoarerna
en ny egen story a´la "Mr-Bean-typ".
För att få laxen
god och genomstekt,
satte jag lock på stekpannan.
Ett godtyckligt lock,
som visade sig vara
"nakna kocken-typ"..
På en vanlig stekpanna.
Med stekande fiskar i.
Och locket körde fast.
I stekpannan.
Helt fast.
Rubbade inte en millimeter,
hit eller dit.
Pannan
gick inte att svänga,
på grund av fisk och fett och sås.
Men den höll kvar locket,
med magiska krafter.
Allt vad den orkade.
Och den orkade!
Locket höll ut,
mot hammare,
knivar,
slevskaft..
Och efter en lång kamp.
Och ganska dåliga välsignelser.
Verkligen.
Satte vi en bräda genom lockets handtag.
(Vi tackar nakna kocken för handtaget
- likt ett gammal dörrhandtag)..
Och stod på pannkanten..
Och drog.
Tre personer.
Innan locket släppte,
bevakningen
av de goda laxsnittarna.
Dethär påminner mig.
Om ett liv,
kantat av udda händelser.
Kanske värt små betraktelser.
Någon dag.
Ibland borde någon filma.
Det otroliga.
Komiska patetiska
äventyr.
Ur det vanliga livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar