Ja,
det gäller att lyfta.
Åtminstone sig själv,
men gärna också några andra.
Åtminstone till några insikter
och kanske utsikter mot horisonten.
Så ikväll,
lämnade jag soffan,
för en välbehövlig match
med mitt trognaste parti.
Rotpartiet, trädgårdspartiet,
eller maskrospartiet, om du vill.
Anguelique (dubbla rosa)
kom sig i jorden.. 20 knölar!
Och runt Sieboldii'n den rara,
blev det vita pärlhyacinter.
Vita scillor.
Vitt, vitt, vitt..
Annat passar liksom inte in.
Och till min stora glädje,
hade den försiktiga Jackmannii
slagit ut sina tefatsstora blå.
Mot det vita planket..
Spröda stora blå.
Överraskande.
Roligt!
Men snåret
med prydnadshallonen..
Det får bli nästa års funderingar.
Världen byggs inte på en sommar.
Eller ens två.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar