Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
fredag 28 augusti 2009
2849. Polstjärnan
Ikväll grävdes sista gropen.
För i år..(?)
Åtmintone rosengropen.
(Har börjat tänka på Klematis.
Så - ja, var ska detta sluta).
Holic på blomster..
Can man bli det?
Hur som haver..
Planterade ikväll,
en vass och vacker
Polstjärna..
Precis där
jag inte vill
att någon ska promenera.
Precis utanför mitt fönster.
Nu har jag hela vintern
att fundera..
Hur ska spaljén se ut.
För ensam längs jorden
blir det ingen vacker syn.
Polstjärnan växer rysligt fort och långt
Risig kan den bli.
Och rysligt härligt taggig.
Men där den ska stå.
Där gör den nytta.
Och där ger den glädje.
Det blir att köpa tjockare handskar.
Nästa år.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hej! Vi är lite inne på samma blomsterspår, du och jag. Här planteras det också rosor - och diverse annat. Nästanför brinnkära livet.
Vi hade en väldig Polstjärna som växte in i två höga tujor i trädgården i Stockholm.
Den täppte till en före detta ingång, sedan vi flyttat den till en annan plats(både för att få sitta i fred på verandan och för att göra entré-gången lite mera poetisk och slingrande. Tack för samtalet på Pavis på bloggträffen. Det var så trevligt att prata med dig!
Hej Mollalena. Tack för kommentaren! Ja, jag var litet tveksam till polstjärnan just där jag la den.. för än har den inget stöd att växa mot och det behövs ju ett rejält sådant.. Hittar jag en stor buskros i vitt som remonterar - så tror jag vi byter plats på dem.. Jag har en perfekt plats för den.. det vet jag nu när jag sovit på saken. Vi har murar här och den skulle få klättra bättre där. Men jag ska nu kolla in stora rosensorter som blommar mycket och vitt.. Intensivt! Alltså - än är inte sista gropen grävd. Och så har jag börjat snegla på klematisar.. Vi växer väl in till sist:-) .. Hur fort började din Polztjärna blomma?
Första året, redan, men det var en ganska stor planta. Blommorna var alltid ganska små men "otaliga". I klematisväg har jag fallit pladask för den enklaste av enkla, nämligen Jackmannii. Den blandar jag med ljust rosa New Dawn, som kastar sig lika högt längs en spaljé som Jackmannii.
I Stockholm hade jag dem mot en vägg, med illande ljusblå Perovskia vid sina fötter. Här står de mot en spaljé med skyar av bland annat jättedaggkåpa under. Och intill ett äppelträd har jag också en Jackmannii som vindar in en tjock gren med blå blommor. Vi håller också på att alldeles bli inväxta här. Tände nyss lyktor på gården och beundrade resultatet av dagens arbete, som bestod i att plantera murgröna och klätterhortensia på skärmarna som utgör vägg mot ett däck framför huset och insynsskydd mot gatan. Dags att fira lite venetsi nu. Allt gott!
Tack för tipsen.. Det är precis såna tips som intresserar mig.. New Dawn och Jackmannii låter underbart!
I år har det varit ett lärorikt år.. vad gäller växter. Var på studiebesök till ett underbart ställe utanför Vasa i Sundom - en privat trädgård som har 140 olika sorters Klematis..(och andra växter!) och där fick jag också lära hur man tar sticklingar från dem..
Tänk, Klematis har inte funnits i mitt liv förrän nu.
Ja, nu finns det många saker att utveckla.. och det får ta sin lilla tid.. det är en del av trädgårdsglädjen och trädgårdsjumppan!
Skicka en kommentar