Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
lördag 16 maj 2009
2392. Capadocia - jag är här..
Vaknade
denna ljuvliga lördagsmorgon.
I en stengrotta,
som är mitt hem
i tre dagar.
Dagen har varit fylld.
Av små äventyr.
Vi börjar på marken..
Jag sover i en grotta.
I en stensäng.
Like a kind of Wilma.
Flintstone.
You remember?
A perfect life
för en perfekt dag.
Turism.
Kan vara så skönt.
Och jordnära.
Jag har vandrat.
Bland bergen.
Känt dofterna från varmt gräs.
Hört syrsorna spela och tupparna gala.
Syrener, vallmon - you name them!
Och sett en tid.
Från länge flydda dagar.
Då de kristna flydde romarna.
Och hamnade här,
på och under Anatolias underbara kullar.
Ett erosionernas landskap.
Rena hattefnattlandskapet.
Som en ny planet.
Nästan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar