Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
lördag 13 december 2008
2174. Pepparkakor och hus
I morgon.
Ska det bakas.
Enligt tradition.
Nära och kära.
Får trycka sina grisar,
hjärtan och gubbar och granar.
Och äta deg.
Och lussa litet.
Mannen i huset.
Har gjort degen.
Egenhändigt.
Enligt bok och mått.
Så det blir väl några hundra.
Allt fram mot midsommardagen.
Och idag.
Satt jag hos tomten en stund.
Önskade litet..
Och vips..
Kom pepparkakshuset.
Otroligt vackert.
Gjort av Hem o Skola.
Inpackat i cellofan.
Står det ännu på flygeln.
Hedersplats.
Och det är så vackert.
Alldeles bedårande ska ni veta.
Med hela pepparkaksfamiljen,
som kanske sjunger där framför.
Tack, niger jag.
Och minns alla gånger..
Jag limmat glipor i väggarna..
Med tre centimeter kristyr.
Julen kommer.
Bestämt är det så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar