2157. Påminnelse

Än en gång.
Påminns man.

När mänskor som man känner.
Och har skrattat gott med..
Och trivts med.

Och arbetat med,
mot samma mål.
Jämställt.
Utan fördomar.

När de går över gränsen.
För alltid.

Det som var nuets process.
Blir ett för evigt då.
Ett minne.
Det vi var.
Då.

Ikväll har jag tänkt
på allt det roliga vi gjorde.

"Tervataan"
litet här och där.
Och så tjärades plank och dörrar..
Stolpar och skyltar.
För att stå sig.
I tiden.
Långt framöver.

Ja, de står kvar.
Medan du vandrade vidare.

Du trivdes hos oss.
Där du betydde mycket för dagen.
Där du fick jobba,
och vara duktig.
Hitta på och göra.

Ja, du var en baddare
på att sälja våra böcker.
Och svängde minus till plus.
På någon vecka.

Och du njöt av farten.
Rödmyllekoken.
Och omsorgerna.

Tack för allt.

Tack Peter.
För vad du var.

Och ditt Goda
fördomsfria hjärta.

I varmt minne bevarad.