Blinkar,
gör de.
Stjärnorna mina.
Som de alltid gjort.
I höstmörkret..
Diagonalt,
tre på raden.
Hur man än betraktar.
När jag var liten.
Mycket liten.
Och hade flyttat.
Från ett land.
Till ett annat.
Bestämde jag..
att Hemma ska jag bli,
där stjärnorna ligger på rad.
Kanske jag förläst mig.
Eller förlist mig,
på Josef, eller Moses eller
kanske det var någon annan.
Med liknande visioner.
Tänk.
Hur barn kan fundera.
Bestämma sin världsbild.
Men
nu är jag hemma.
Och stjärnorna blinkar.
I diagonala rader.
Utsikt.
Från sänghalmen.
Genom takfönstret.
Plejaderna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar