1740. Åtminstone nio

Har du märkt,
liksom jag..

Att när man ser tillbaka.
Någon gång ibland.

Förbryllas man.

Tiden som runnit.
Är väl en sak.
Inte helt ovidkommande.
Men den är ju till för att gå.
Eller hur..

Det märkliga,
är att se tillbaka.
På epokerna.

Liven man levt.
Det man var en gång.
Det man blev.

Och det man övergick till.
Och hur man förändrades,
i än den ena tiden..
och den andra.

Som en katt.
Med nio liv.

Kasta mig från taket.
Och jag landar kanske.
på fötterna.

Och glöm inte.
Att också jag har klor.

De är utmärkta att ha.
När man vill kliva och klättra.

Och söka stunder.
Av minnen och nuet.
Drömmar om framtiden.

Nio liv.
Eller mer.

Googla på ditt namn.
Och du förbryllas
av antalet träffar..

Tiden är en burk
av luft och hembakta kakor.
Kalejdoskopet.
Snurrat.
Minst 86.200 gånger.