fredag 30 maj 2008
1627. Richterskalan 6,7
Selfoss.
Visst tänkte jag det.
När jag gick där på lavan.
Att när börjar det.
Mycket snart.
Snart.
Om ett halvår.
Om ett år.
Två.
Det kändes att.
Det var bara när.
Speciellt sen man hittat.
Njördur.
Med Island,
i varmt om inte hett minne.
Förstår jag det som skett.
Sellfoss körde jag bara förbi.
Kusin med Gullfoss.
Det gyllene fallet.
Det stora.
Inte långt alls.
Från Reykjavik.
6,7 är kraftigt.
Mycket starkt.
Ett märkligt.
Säreget land.
Vår Nordiska ö.
Vår Kusin Vitamin.
Den med mineralerna.
Och spårämnena.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej! Tänkte att du just varit där då jag hörde om jordbävningen, och på vår nya affärskontakt som bor på Island. Ha en skööön helg!
Hej Abuela. Ja, tänk så vackert land Island är. Så Nordiskt på alla sätt inklusive språket. Och så otroligt säreget samtidigt. När man går där på lavalandet.. så tänker man faktiskt.. jordbävning.. jordbävning.. vulkanutbrott.. kanske. Det är så otroligt nära VERKLIGHETEN.
Skicka en kommentar