Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
tisdag 29 april 2008
1550. Intryck
Ön ligger likadan.
Som för tusen år sen.
Det är en svindlande tanke
Få träd, få buskar.
Djuren betar örter.
Mineralerna i stelnade bäckar.
Sprickor överallt
där underjorden söker nya vägar..
Troligen samma varma källor.
Snorre gjorde egen pool redan då.
Entreprenör som han var.
En morgondagens byggare.
Men husen är några fler.
Kanske hästarna några färre.
Vägarna är smala.
Men kräver samma respekt
för väder och isfuktiga vindar.
Tunneln 1998 under havsviken
gjorde resan ut till västkusten,
flera timmar kortare..
Den skulle Snorre ha applåderat.
Havet är ännu lika viktigt.
Som fisket.
Människorna..
Ca 120-140.000 hushåll.
Lika många som finlandssvenskarna.
Här driver de en egen stat.
Språket har inte ändrats mycket.
Än kan man höra likheterna..
Med de Österbottniska kustdialekterna..
Kustfararnas språk
sjunger.
"Kva' heitär thu?"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar