lördag 26 november 2011
7614. Ave Maria - Mammas kärlek
Det fanns en tid, då jag målade.
Ikoner.
Mammor och barn.
Madonnor och barn.
I de allra svåraste teknikerna.
Ikoner.
Mammor och barn.
Madonnor och barn.
I de allra svåraste teknikerna.
Uttryckte min egen "Ave Maria".
Känslan fyllde mig.
Dagligen.
Stundligen.
Osjälviskt - I högtid som simplaste vardag.
Men jag var bara en människa.
Med alla fel och alla brister.
Ingen gudomlighet.
Såna tankar om mitt jag.
Finns inte.
Jag föredrar att var människa.
På gott och också ont.
Men jag var bara en människa.
Med alla fel och alla brister.
Ingen gudomlighet.
Såna tankar om mitt jag.
Finns inte.
Jag föredrar att var människa.
På gott och också ont.
Moderskapet, var en självuppfyllelse.
Som jag önskat och valt.
I färg som i form.
Som jag önskat och valt.
I färg som i form.
Vardagsliv.
Enkelt liv.
Enkel strävan utan rikedomar.
Bara hjärtats känsla.
Fick avgöra livets rythm.
Allt blev inte perfekt.
Men det mesta gjordes med känsla.
Enkelt liv.
Enkel strävan utan rikedomar.
Bara hjärtats känsla.
Fick avgöra livets rythm.
Allt blev inte perfekt.
Men det mesta gjordes med känsla.
Och stor kärlek.
Idag ser jag tillbaka.
Med vördnad.
Förståelse.
Kära minnen.
Alla gör inte det.
Man kan inte anklaga dem.
Man kan inte anklaga dem.
Kanske sådant måste vara upplevt.
För att förstå.
torsdag 24 november 2011
7610. Knapp tankar
Fick mig en tankeställare häromdagen.
Tänk dig att du är mycket gammal.
Eller sjuk.
Eller kanske i tillfällig sjukdomsnöd..
Tänk dig detta scenario.
Du behöver hjälp och ringer din hälsovårdscentral.
Den svarar dig visserligen.
Men väldigt distanserat.
Men väldigt distanserat.
"Tryck 1 om du vill ha en läkartid"
"Tryck 2 om du vill avboka din läkartid"
"Tryck 3 om du vill förnya ditt recept".
Ingen av trycken ger dig en människas öra.
Alla siffror, ger nya siffror.
"Tryck 3 om du vill ha läkartid 10.45"
I en variation av möjligheter.
DETTA, är verklighet,
redan nu..
På massor av ställen.
Och jag tänker mig,
en gammal farbror,
sitta där med allt han behöver säga.
Berätta och fråga.
Osäkerhet och smärtor.
"Tryck 1"
Och man måste lyssna noga.
För att komma någon vart.
Persontiderna är helt slut.
1 timme per vecka.
Låt vara att det inte var för 1 miljon pers.
Men nästan.
Jäklar vilken framtid vi har framför oss.
Spartider är nästan lika med dumhetsutveckling.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)