Livet är kort.
Allt oftare, på vägen framåt,
möter vi allvaret.
Ännu en dimension.
Att sätta sig i relation till.
Ett slags avsked.
Ikväll har mina tankar,
följt en stark ovanlig kvinna.
Hon vandrade vidare
tidigt i morse.
Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".