7397. En hel värld håller andan.

En nyhet
dementeras av en annan nyhet.

Och det verkar som om..
man helt tappat kontrollen.

Plutonium nu i jorden.
Radioaktivitet och strålning.
Läckage här och där.

Byggen är inte kompakta bunkrar.

Vi lär mycket.
Till ett dyrt pris.
Andra vill inte lära sig alls.

Man behöver inte vara domedagsprofet.
Det räcker med vanligt sunt bondförnuft.

Som inte förläst sig på teorier.
Och önsketänkande..

7396. Gratulerar

Tiden går fort.

Det är 32 år sedan,
en viss lilleman,
kom till världen.

Med öppna ögon,
betraktade han världen.
Lyssnade till våra röster.

Hade aptit och livslust.
Satte oss på prov
i föräldraskapets skola.

En glad krabat.
Med många härliga upptåg.
Och lätt till skratt och humor.

Älskad för sin egen skull.
Av oss alla,
i mångfald av generationer.
Där vi alla kunde dela med oss,
och umgås ofta och så gott som varje dag.

En bra värdegrund.
För barn och vuxna.

Grattis säger mamma.

7395. Hyllor med ljus, för frösådder

Tja,
nästan alla har en hobby.
En del är avancerade.
Inspirerande.

Och nu har jag investerat i min.
I trädgårdspartiet.
Den enda politik jag gillar numera.
- livet lär..

En hylla står nu mitt i ett stort fönster.
Mot söder.
Bokhyllan har inga böcker.
Men - den är ljussatt.

Från och med idag lyser det.
Lysrör under varje hyllplan.

För 14 h ljusbad.
I "kallt" vitt lysrörsljus.
Precis som växterna vill ha det.
För att inte bli taniga och snedväxta.

Såjorden är laddad,
i alla "burkarna".
Stora och små, fyrkantiga och runda.
Gamla och nya.

Hittade på Prisma,stora rektangulära "underfat".
Där många många krukor ryms.
Ett fynd faktiskt!
Eller - rätt många
om man ska vara helt ärlig.

En del av burkarna bär nu sina frön.
Andra väntar på sina pysslingar.

Så, nu får våren komma.
Med alla valörerna.
skeppor av olika storlekar.

Dethär våren,
räcker ljuset till.

Åtminstore tror vi det.
Idag.

.

7394. Vandrar vidare

Jag har skrivit förr,
om att släppa taget,
gå vidare,
öppna andra dörrar.
Nya möjligheter.

Och nu är det dags igen.
Efter tio aktiva år som promotor..
och därmed 16 år som programinformatör..

Jag släpper farbror Grundtvig
och Nordplus Vuxen,
- de rara programmen,
för vuxna som vill lära,
hela livet.

Nu får nya kvastar sopa.
Puzzla och berätta.
Svenska webbsidor,
tycks äntligen blivit klara..
- efter alla dessa år!

Hoppas detta underlättar
när resurserna är knappa,
för det svenska.

Nu får min efterträdare
lyfta möjligheternas möjligheter.
Och jobba med hungriga som VILL.
Söka hugade och skapande.
I den MÄTTA världen.

Jag går vidare,
bland blad och blommor,
och som liljorna på marken
sätter jag ansiktet mot solen.
Och tar emot.
Det nya.

Idag har jag gjort en hylla,
för alla mina sådder.

Friheten känns berikande.

Lycka till!

7393. Strålning och bequerel

Ju mer man vet.
Om hur allt hör samman.
Och hur allt är rörelse.
I havet och i luften.
Och i jorden..

Dessto klarare blir
sambanden.

Och man förstår.
Sårbarheten.
Trots tron på tekniken.
Och de uppfunna underverken.

Igår blev bequerellen mätbara.
Också här.

Men upplysning ska man söka efter.
Det är ingen självklarhet.

Står inte på finländska agendans första sida.
Trots att katastrofen är enorm.

Tekniken anbefaller manuellt arbete.
I strålningszonernas alla radier.
Man undrar nog.

Lär sig människorna något alls.
Eller försvarar de kärnkraften.
Med prestigeåsikter.

7392. Mitt i prick!

Pusselbitar och bokstäver.

Tänk vad de är berikande.
När de läggs på plats.

Puzzel - lika kul som korsord.
När man hittar sammanhanget.
Eller Ordet.
Bilden.

7391. Stressig morgon

Kallsvettigt värre.

Från att ha suttit helt loj och glad
blev det en rumba utan dess like.

Hur i all världen,
kunde jag glömma.

Pass och Piljetter!
Jag som var på väg till..

- Ja, antigen var det kryssning i Bahamas,
eller kanske det var Teneriffa.
Eller skulle jag till Stockholm.

Hur som helst.
Vi var tre anhöriga som var på väg.
Och en timme innan planet skulle gå.

Och jag kom plötsligt på.
Jag hade varken pass eller biljett
eller ens en handväska att ha dem i.

Piljetten hittade jag bland dagsposten,
som legat flera dagar i en hög.
Någonstans.

Men passet fanns kanske hemma?
Eller så inte.
En sista check i mitt bagage, - inget pass!

Jag fick låna en gammal vit Volvo.
Som jag aldrig kört förut.
Vems den var, det har jag glömt.
En massa väskor stod i vägen,
men jag flyttade dem
och körde vidare..

Körde 30 km tur och retur.
Letade i lådor och skrymslen.
I högarna av papper och kuvert.

Inget pass.
Klockan gick.

Detta bådade inte gott.
De andra stuvade i sitt pick och pack.
Men skulle jag alls åka till flygplatsen..
- vad skulle det vara för vits??

Kanske jag kunde ta en flygstol imorgon.
Och använda bara returbiljetten?
Om passet kom till rätta...

Stressig morgon.
Ganska kallsvettigt!!

Då.. vaknade jag.
Omtumlad.

Min vän i livet hade redan ätit frukost.
Och inga väskor stod packade.
Inget flyg skulle gå.

Oj - vad tur!

Jag kollade..
Passet väntar på sin plats, i lådan.

Jo, jag har duschat bort kallsvetten.
Och njuter långsamt av en kaffekopp.

Livets lektioner, i morgontimmans remsömn.