70238. Lång väg till kaffet

Idag
blev det en underbar frukost
på den nya terrassen.

Jo, jag är bortskämd,
alla sommarens lediga dagar igenom..
- 2 stekta ägg, stekt bacon,
bröd och juice och goda hemodlade tomater.
Och två stora muggar kaffe.

Lunchen uteblev idag.
För vi skulle bila lång väg.
För tio futtiga minuter..

Idag blev det extralång väg.
Till eftermiddagskaffet.

Först 130 km och sen 40 km till.

Vid Replotbron,
kom vi försent till buffén.
Men efter litet grillmat
fick vi vårt efterlängtade kaffe!
Med chokladbit!

Sen upptäckte vi Köklot.

Och sen vägen genom Jungsund till Koskö.
En vacker väg!

Och så plötsligt hamnade vi,
i natursköna Kalapää..
Där de torde ha varit en Larsmobo i båten.

Vidare genom skogsbilvägar
till mina hemliga ställen.

Där jag andas riktig skogsluft.
Och andas djupt..

Och sen hemåt
med de dyraste kantarellerna
jag någonsin plockat:-)
För all del..
LIksom kaffet:-/

Dagen har varit minnesvärd.
På många sätt:-)
Annat kan man inte säga.

En del människor,
fortsätter att förbrylla en.

Minst lika mycket som filmen
"I huvudet på John Malkovich°
Eller som en Dockteater eller nåt.


Men det behövs kanske,
många sorters,
för att utveckla - livets fabrik.

70237. Fina vibbar

Dagen är till ända.
Och jag är nöjd.

Goda vibbar och goda relationer.
De som kom var goda och glada.
Och ville mig väl.

I själen ekar harmonin.
Av god vänskap.

Elinstallationerna är fixade.
Rabatterna omskötta.
Spaljén blev byggd.

"Ärvingarna" och växter utdelade.
Solen sken och påfågelsfjärilarna,
visade sina vackra vingar.

Maten blev som jag tänkt mig.
En njutbar stund.

Vattnet i sjön kändes varmt.
Några små syrener blev planterade.
Många frön är satta i jorden.

Och jag fick äntligen äntligen..
mina sommarkantareller.
Nu är harmonin i zenit.

Bättre kan det inte bli.

70236. Vilka är vargarna?

Mycket sällan.
kommer gastkramare,
om natten.

I går natt,
var de här.

Drömmarna
blev mardrömmar.

Där människogestalter,
var förklädda.
I päls. Vargpäls.
Och de ville ha
- underkastelse, makt, liv..

Av 20 personer,
återstod endast två.
En livrädd åldring,
och jag själv.
Utmattad.

Alla andra hade gett upp.
De fanns inte mer.

Drömmens värld är speciell.

Såna drömmar gör en förundrad..
Vem är klädd i vargpäls?
Vem känner jag mig hotad av?
Vem kör över andra, för att ta plats själv.

Tanter över femtio,
ska inte behöva vara rädda någonting!
Ingenting!

De ska bara vara glada och goda!

Drömmar som strömmar.
Tro det eller ej.

Men en annorlunda film,
mötte jag idag.

Helt apropå.
Som en liten förklaring.

Kommunikationens lagar.
Också här..

Att tyda tecken.
Tolka och förstå.
Låta hierarkin spela sin roller.

Men rädslan,
måste man komma över.
Annars tar den Allt.

70235. Ommöblering

Två Rhododendron
som ska ha blomster i lila..
Fick sina platser.
I kvällningen.

En Verbena,
kom också tillrätta.
Och en vilsen klematis,
vars färg och sort hade tappats bort..
- men jag köpte den ändå.
Det Är kul med litet spänning.

En liten ros,
Snowcover..
som verkligen var vit..
trodde jag var stendöd.
Och när den låg där på gräsmattan,
uppgrävd.. och halvglömd..
i mitten av juli..mitt i hettan.
Ja då sköt den plötsligt skott
och blev grön och kraftig..
Nu har den en ny soligare plats.

Hittade tre silverbladiga växter..
Som jag troligen sått,
och inte vet alls vad det är..
Ska få en hedersplats,
- åtminstone tills vi fått klarhet.

En buskros,
som jag tvekat kring.
fick också sin plats vid muren.
Den är varm och vit.
Och rosen fagert rosa.

Och några blå iris,
ska få en värdigare plats.
I solen.

Ommöblering.
Lika roligt som inne.

Sen får vi se vad det blir.
Och hur det tar sig.
Och hur de trivs.

I den lilla världen.

De vita liljorna blommar.
Överdådigt.

70233. Stressat kött?

Jag är så gammal
och så ung..

Att jag minns,
när slaktaren kom till gårds.
För att slakta ungnöt.

Vi barn,
fick vara med,
hela tiden.
Förutom när skottet brann.

Kanske var det av säkerhetsskäl.
Kanske för att vi var små.

Men vi kröp upp på uthusvinden.
Och hade ännu bättre utsikt.
Allt såg vi, precis allt.

Och det var inget stressat djur.
Utan det leddes i grimma.
Till slaktplatsen.

Allt gick fort.
Ingen led.
Ingen stred.

Det var vår mat.
Och det förstod vi.
Det lär man sig på landet.

När slaktaren tömt blodet.
Fick vi vara med och vispa.
För det blev både blodbröd,
och blodplättar.

Och vi lärde oss naturens gång.

Köttet kom på "hängning".
Och styckning.

Idag har jag reflekterat,
över dagens metoder.

Förmodligen,
får vi mycket sällan,
äta ostressat kött.

För idag,
körs rädda grisar och nöt.
Kors och tvärs,
genom landet.

En dag på bilen.
Och kö till slakten.

Vi borde liberalisera regler,
och göra fler ambulerande slaktare,
och lokala slakthus.

Det går ju med älgarna.
Så nöt borde inte vara något bekymmer.
Inte på landsbygden.
Om man bara vill.

Men visst förstår jag.
Detta är följt, av hundra tabun.
Av diverse involverade.
Hela halva kedjan,
är inte där ännu..

Men som konsument.
Skulle jag vilja välja.

Hittade litet fakta.
Mest Där.

Men jag hittade också
en kul blogg.
Som pratar PH och vatten.
Joniserat vatten.

Kolla in och reflektera.

Låt oss vara konsumenter.
Och bojkotta det marinerade köttet.
Som ligger som dyrt kamouflage,
med smak, på stressade kotletter!

Att marinera själv,
ett kvalitetskött..
det, är en helt annan sak!!

70232. U-sväng?

Äntligen,
verkar det som..

Att halvfabrikatens tid,
börjar kritiseras.

Man hoppas verkligen,
att storkökens ansvariga är medvetna.

Liksom utbildningsansvariga av desamma.

Politikerna pratar gärna om budgeter,
för sjukvård och friskvård.
Startar ett projekt eller två.
För att få oss ut och gå..

Men vi borde börja i rätt ände..
- med det HÄR!

Och det gäller hela kedjan.
Att ställa om produktion,
som passar verkligheten.

Mycket av vanor vi har,
är kulturmönster,
som kom till uttryck,
efter krigstidens svåra år.

Nu gäller det,
att programmera om.

Bädda för en ny generation.
Med friskare kroppar.

Det räcker INTE att
springa maraton eller skida Vasaloppet.

Det behövs alla länkar,
för att få en kedja.

Som håller bättre.

70231. Sommarresan

Från blåbär och hallon,
gick dagarna vidare.

Till värmen och Astas betraktelser.
Som var ganska vidlyftiga ibland.
På en del ställen, var stockarna redan fixade.
Men vi kunde ännu se spåren.
Av naturens starka krafter.
Rena plockepinn..

Promenad vid Valamo och Lintula kloster.
Ikoner och böner och örter.

Gravarna vid Valamo, berättade mycket.
Om gamla - mycket gamla munkar från Petsamo.
Om liv och värld.. och nymodiga önskningar.
Och vi läste dikter av poeten.

Medan abbedissan själv i Lintula
gav mig en liten personlig pratstund.
Och blommorna prunkade.

Sen genom Varistaipale slussar med insjöfärja.
Njutsamt i värmen.
Glädjande att få använda den
och se allt, på nära håll.
Nyinvingingen, för några år sen,
var en annan historia..

Bad och plask, nedanför Tahkorinne.

På hemvägen satt jag en stund i bastun
i meditation i Pielavesis lilla museum,
vid Urho Kalevi Kekkonen:s födelsetorp.
Lepikos torp, med två små uthus.
Samma bastustenar, samma väggar..
Kanske samma bastuskopa?

Jag satt där på laven,
Och tänkte på stora män
som fötts i enkel torftighet..
Och de storverk de gjort.
Och den hunger på liv, de hade.
(initiativ, ansvar, makt..)

Och hur enkelt just han hade det,
att besöka sitt lands folk.. i bygderna.

De vita dukarna med kaffespill på,
blev husmödrarnas glädje..
- när hälsningen och nya festduken
från den andra "klottsocken", sen kom fram.

Gott sällskap och trevlig samvaro.
Kameror i högsta hugg.

Dukade kvällsbord vid strandkanten.
Så blev sommarens minnesvärda resa.

Allt medan de vita liljorna slog ut.
Hemmavid.

Härliga dofter!