1786.Tredje gången!

Trejde gången.
Två gånger på Kimo Bruk.
Första gången i Sverige.

Hålls NM i smide.

Teamwork.
Är aktivt nu.
Över gränserna.

Det bästa av de bästa.
Smedjebacken -nästa veckoslut.

Allt,
för den goda saken!

Järnet.
Är varmt.

1785. Komp

En ledig dag.
Fylld av sysslor.

Bokad dag.

Plock.
Stök.
Radande.

Är våra liv såhär?
Inrutade.
Styrda.

Förutbestämda..
Planerade.
Bokade.

Nåja.
En höjdpunkt.
Jag hann plantera.
Bergenia.

Äta plommon.
Rada böcker.
Läsa finska.
Plocka blommor.
Packa bilen.
Lyssna på talboken.
Konversera.
Koka långkok.
Skriva epostar.
Ordna linneskåpet.

Men ibland..
- vill man mer.
Mer, mer, mer.

Timglaset rinner ut.
Och det finns massor.
Ogjort.

1784. Smaskens

Helt smaskiga
alltså.

Gissa vem,
som sitter och smaskar.

På blålila plommon.
På "seinon" i sängen.

Jo,
det gör man bara
om man har ett plommonträd.

Dignande.
Vackert.

Fulla av frukt:-))

Ibland lönar det sig.
Att vara husbehovs odlare..

Helt klart!

Frön ger skörd.
Förr - eller senare!

1783. Som att bena brax..

Helt kristallklara.
Svart på vitt.

Ligger redovisningarna.
I sin lilla hög.

Sommaren bravader.
Är till ända.

Man får bara hoppas.
Att allt arbete burit frukt.

Att intet var förgäves.
Av talkohjärtat.

Ibland tvivlar jag.
Är man helt galen eller inte..

När man offrar dagar.
Och söndagseftermiddagar.
Och kvällar.
Och fritid.

Viktiga minuter.
Av ens liv.

För andras välbefinnande.

Sånt.
Som de tar för givet.
En stund eller fem.

Som om det bara fanns.
För givet.
På ortens lilla repertoar.

Där ingen sköter kulturen.
Bara sådär.

Nåja.
Arvet går vidare.
Eller så stannar det.

Skillnaden.
Blir kanske klart.
Märkbar.

1782. De sista..

Kvällens guldkant,
bestod av gyllene gula..
kantareller.

Säsongens sista?

Och smörsoppar.
Fräscha.
Inga maskar:-)

Ljuvligheterna stektes.
I äkta smör.
Med äkta mandelpotatis.
Hackad lök.
Salt och vitpepper.

Avnjöts med ett glas.
Rött.

Så ljuvliga,
är de sista svampdagarna.

De lyckosamma stunderna.
Årets allra njutsammaste.

Helt klart.

1781. Mangelknep

Från kvinna
till kvinna.
Från gamla tider.

Går budet vidare.
Också till männen.
I de nya tiderna..

"Är dukarna för torra?"

Häng ut dem över natten..
- Då blir de perfekt fuktiga.

För att bli släta.
I mangeln.

Nu hänger fyra dukar,
på verandan.

Jag tackar för tipset.

1780. Gener

Idag igen,
fick jag glädjen..

Att se
generna.

Hur de ger oss likheter.

Kindbenen.
Öronen.
Händerna.
Axlarna.
Hållningen.

Hårfästen.
Virvlar.
Kalufser.
Eller brist på dem.

Glädjen.
Ögonen.
Att leva i nuets ögonblick.

Det finns en glädje,
mitt i sorgens skuggor.

Att se - det som förenar.

Släktskap.
Gener.

Det vi bär.
Från en generation.
Till framtidens.

Och än en gång,
kan man konstatera..

Hur väl vi känner igen,
barnen, de unga..

av de minnen vi har,
av deras farmor, farfar, morfr mormor..
alla kusiner och mostrar och fastrar.
morbröder och farbröder.

Det är så.
Med gener...