1722. Pappershav

Kvällen blev natt.
Jag har suttit,
på eller i pappershavet
från solnedgång till stjärnhimmel.

Mapp efter mapp.
Hög efter hög.

Nu syns strategin.
Tydligt.

Långa rader,
av ordning.

Men än återstår,
Detdär slutligt sista.

Nära skjuter ingen hare.
Men det verkar nog helt bra.

Och klockan, hann iväg.
Nästan till nummer två.

Hur det nu kan komma sig.
Mitt i natten!

Tydligen inföll..
..Flow..

Hux flux.
Mitt i allt.
Var det natta.

1721. Här och överallt

Här och nu.
Överallt.

Närvarande.

Sånt är ansträngande.
Så förbaskat.

En halv meter papper.
Vertikalt.

Får bli en annan dag.

Nu skulle jag vilja åka cykel.
Andas luft.
Se solen.

Och det gröna.
Medan det ännu finns.

För vem vet!?

Njuta nuet.
Det är viktigare.
Än många tror.

1720. Ödesnära

Kanske Herrskapet har märkt,
att vissa dagar...

är man närmare sitt öde
och sina minnen,

än andra dagar.
Och stunder.

Allt från dofter
av åkerbärssylt,
till havsbris..

En gatsten i Portugal.
Ett skratt.
Ett ögonkast.

En nära stund.
Av liv och kraft.
Eller av bräcklighet.

Ibland är vi nära.
Vårt öde.
Meningen.
Med våra dagar.

Några viktiga stunder.
Av det vi kallar
våra liv.

1719. Nygammalt

Nej,
inga knätofsar
och inga fioler.

Men ändå nygammalt.
Från Huutonet.
Min nya specialitet.
Där man får lära - allt möjligt.
Plus priset.

Jag har hämtat hem en
nygammal fenlös tumlare.
Som nu står på parad.
På höjden.

Säg inte
att det bara finns dåliga grejer på nätet.
För det är inte sant.


Det är en sport.
Att göra prisvärda uppköp.
För en spottstyver.

Kvalitet till bästa pris.
Sånt gillar ju stenbockar.

Och lejon.

1718. Avsked

Avsked,
är både sorgliga.
Och befriande.

Nya världar står och trampar.
I farstun.

Ikväll sa jag farväl.
Åt min blåa lilla skrutt.
Som har såå bra motor.

Den är som en spinnande katt.
Som hostar litet grann.
Ibland.

Pålitlig.
Pigg.

Men svag i lederna.
Hjulfästena.
Och ganska rostig.
Trevligt bucklig.

Som bara en 20 -åring kan bli.

Ikväll sa vi farväl.
Och vi körde nästan bensinen slut.
Ända fram.

Till pensionärshemmet.
Där en ung innovativ mekaniker.
Ger uppmuntran
resten av de återstående dagarna..

Min blå skrutt.
Kom i goda händer.

Och som alla gamla tanter vill.
Får jag hälsa på ibland.

Och klappa plåten.
Höra spinnet.

Minnas.

Och nu står en svart liten rackare.
På gården och glänser förargligt.

Som om nu allt sku va' plåt här i världen.

1717. Med hjärtat

Allt,
går så mycket enklare,
snabbare, effektivare.

Om man gör det man ska.
Med hjärtats glädje.
Och inlevelse.

Målsättningen blir.
En rörelsens,
dialog.

Kvalitet.

1716. Högtid

Det är hög tid.
Då kantarellerna visar sina hattar.

Då är luften klar.
Och det doftar
korn och sädesfält.

Sådär specifikt.
Som det bara kan göra.
På landet.

Skyarna står klara.
Skimrande i kvällningen.
Snart hörs tröskorna.
Sädestorkarna.

Ett njutsamt arv.
Att föra vidare.

Att låta sinnena..
..minnas.

Så många liv.
Vi har levat.

Genom åren.

Ibland,
minns man.
På grund av färgerna.
Dofterna.

Skönheten.
Vi nuddar

ibland.