1712. Robotlöfte

Knut,
heter han.
Trilobiten.
Robotmannen.
Som sköter dammsamlingen.

Jag ska ge ett robotlöfte till.

Den dag jag får råd.
Hämtar jag Flitens Lisa.

Hon som ska klippa gräset.
På Ufo-nivå.

Hela sommaren lång.
Helt själv.

Kan själv,
väser hon.

Och smyger vidare,
längs magnetbanden.

Tänk så skönt.
Alllt medan jag sitter.
I Gubblandet.

1711. Löften

Löften.
Är som gräset.

De växer.
Blir fler.

Allt yvigare.

Ibland,
behöver man vända jorden.

För att se plantan.

1710. Silke

Just nu.
Har jag förläst mig.

På vackert ljusblått silke.
Med beige varp.

Glänsande.
I två färger.

Märkligt.
Hur färger talar..

Vibra ton art.

Ett eget språk.
Med egen kraft.

1709. Änglar

Ikväll,
har jag mött två.
Änglar.

Tänka sig.
Allt inom två timmar.

Den ena från St. Petersburg.
Den andra från Holland.

Från helt olika sällskap.
Ovetande, om varandra.

Och ändå fanns de just HÄR.

Båda hjälpte barn.
Utsatta, Utlämnade.
Av olika bakgrund.

De fick mitt inre.
Att sjunga sånger.
Där jag vandrar,
Vägen fram.

Toner och ord.
Om det viktigaste.
Det svåraste.

Det vi lever för.

Änglar är sådana.
De väcker oss.

Att SE.
De öppnar.

Hjärtan.

1708. Välja färger

Måla
eller tapetsera.

Färger.
Tyger.

En process.
En skapande glädje.

Valet tar sin tid.

1707. Pippis kappsäck

Förutseende föräldrar.
Hade hon.

Och nu är hon säkert,
en gammal dam.

Som går omkring.
Och lyser.

I kapp med strumporna.
Och solen.
Och gullpengarna.
Och flätorna.

Man må beundra,
hon som skrev.

Och som tänkte
allting
så klart.

Ord med drömmar.
Åt så många.

1706. Glasväggen

Min önskade veranda,
Det tänkta "Glashuset".

Ändrade form på vägen.
Mot målet.
Ibland blir det så.
Med drömmarna.

De fullbordas,
men spegelvända.
I livets större perspektiv.

Fyra stora fönster.
En hel vägg.
Mot ljuset.
Och en grönskande trädgård.
Och trädkronorna.

Min längtan.
Är fullbordad.

Och jag njuter färgerna.
Ljuset.

Just nu,
är himlen ljust mörkblå,
och rosalila.

Mina älsklingsfärger.
Färger av hopp.
Och nyfikenhet.

Mitt i Livet.