1540. Grattis

Idag grattas,
en viss mormor..

Som fått en liten kejsare,
i ett litet knyte..

Denna vårliga soliga dag.

Storken
tänker på allt.

Gläds med Er alla!

1539. Livet på landet

Kan inte hjälpas.

Friheten och rymden.
Är oslagbara.

Att kunna röra sig
nästan hur man vill,
på egen mark.

Det är glädjerikt..
Både med och utan.
Hund.

Kanske.
Tar jag stor plats.

Nuförtiden
främst på måttbandet:-)

1538. Två blommor och en spov

Några modiga blåsippor.
Och några blyga gullvivor.

Isen har nästan gått ur fjärden.

Storspoven märker ut reviren.

Då är det vår!!

Precis som förr.
Skolan är snart slut.
Säger känslan..
som minns hur det var..

Att stiga av skolbussen.
För några hundra år sen.
Och höra storspoven.
Sånt sitter kvar än.

I trädtoppen,
satt idag en märklig telegrafist.
Morsesignalerna gick varma.
Kan bara gissa,
vad den sa..

Litet torrt granris,
fick sätta liv i röken.
Innan det blev för torrt.

1537. Förberedelse

Temp 8 °C

Mestadels molningt Luftfuktighet 71% 2 par jeans, 3 tröjor, 3 blusar, 2 par skor, varma sockar 1 vindtät jacka, baddräkt, underkläder, handduk, halsduk, mössa, biljett, pass, visa, kameran, smink kvitton, program. paraply Vind O/SO - 15 miles/tim / 24 km/h / 6.7 m/s

Lufttryck 29.95 tum / 1014 hPa Mestadels molnigt

1536. Ödespunkter

Har ni tänkt på en sak.
Jag har nämnt det här.
Förut.

Hur vissa människor..
Tycks vara intrasslade..
På ett märkligt sätt..

I ens öde.

Helt till synes
främmande människor.

Deras liv eller leverne,
påverkar väldigt mycket..

Alltmöjigt.
Hur det blir.
Eller inte blir.

I smått och stort.
Och ibland på gott.
Och tyvärr också på ont.

I intervaller liksom.
Om än inte regelbundet.

Har det börjat,
slutar det inte.

Jag undrar ibland varför.
Det kan bli på detta viset.

Som om det funnes mötespunkter.
Av sammanträffanden..

Där livets cirklar passerat..

Såna gånger..
.. kan man spekulera..
..om vi föds hit, i vissa kluster..

För att lära av varandras
kanter och mjukhet..

1535. Aftonrodnad

Ikväll,
lyser himlen.

Orange.

I havet och på himlen.

Det är bara horisonten.
Som håller fast vintern.

En isrand delar ljuset.

Nu blänker ytan..
Vattnet glittrar..

Äntligen.

1534. Centimeter

Pepparkakshuset,
är nu uppmätt.

Från knut till knut.
Från nokk till fot.

Stugans alla vinklar.
Vrår och hörn.

Ja, det är verkligen många det.

Jag längtar efter punchverandan.
Så innerligt.

Men en Dyrgrip som den
borde verkligen finna vägen..
till Rätta Lottokryssen.

Drömmen om ett kök.
Drömmen om en glasveranda.
De tu ska bli ett.

Om budgeten håller.
Men det är ovisst.

Mycket ovisst - de fakto.
En ekonomisk katastrof.
Nästan en omöjlighet.

Alla priser tycks ha skjutit
i höjden.