Visst förstår jag misstänksamheten,
de kritiska rösterna.
LCHF, är för många en stor kosväng.
Men inte för alla.
För en del går det mycket lätt och känns rätt.
Ännu mera förstår jag, och vill jag och väljer
att äta så sant som det känns rätt.
Med både förstånd och känsla.
Upplevd kvalitet.
Att lämna tomma onödiga,
kanske till och med halvgiftiga kolhydrater
känns viktigt och helt rätt.
Känns bra i livet och levernet.
Bra i känslan och resultatet.
Trevligt att vara pigg på kvällarna
och orka göra små projekt och leva och uppleva.
Att göra är bättre många gånger,
än att prata och prata och lova tunt.
Bort med sockret, onödiga mjölet och ris och pasta.
In med nyttigare kolhydrater.
Helst sådana med mer mineraler.
Vitaminer och spårämnen.
Grönsaker i mängder.
Mjölkprodukter som förr inte rymts in
är nu en självklarhet.
Grädde, smör och fet yoghurt.
Jag hör till dem som unnar mig.
Fler kolhydrater än de rentrogna.
Ett par äkta grova rågisar på morgonen.
Med ägg, ost och skinka.
Så orkar man länge och mycket.
Man behöver faktiskt inget socker.
Inget vetemjöl eller potatismjöl,
inget tomt vitt ris heller.
Och inga vetemjölspastor.
Livet går bra ändå.
Och håller man sig, som "Linus på linjen"
så mår man faktiskt - riktigt bra.
Och debatten svallar,
medan man vågar välja bort det onödiga.
Konserveringsmedlen,
kemikalierna,
halvfabrikaten.
Stora steg är vunna.
Säga vad de vill, de som vill.
En god och kvalitativ debatt,
som väljer bort skräpet.
Och ger oss chansen att se det sunda.
Också i rörelse och friluftsliv.
Enzymernas förståelse
och kvalitetens öppna uppenbarelser:-)
Vi är, vi lever och vi väljer.
Alla på sin kvist.
Så det så.
