7855 Året som gick

En dag på lagunön, Ponta Delgada, Vila de Franca - aug 2011

Enorma massor av fiskar, som ville äta våra smörgåsar

Härlig biltur, på väg hem från varma källorna

Mellanön Pico och ön Faial, finns ett "sund" på 6 km. 

Vackra "raukar".

Tårtan som inte gick att släcka!

Första maj, med riktiga ballonger.
kl 6.00 på morgonen.

I grottstaden i Devisehir i Capadocia, finns många våningar.
Varje våning kan stängas genom en stendörr..
Här kunde ca 30.000 människor gå under jorden och gömma sig i flera månader.

I Göreme bodde vi i grottor och mådde som prinsessor hos BritElin och Bekir.

Jungfru Marias kyrka, finns som ruin kvar, i ena änden i Efesus
gamla ruinstad. Längst ner mot gamla hamnen..

Pamukkales varma källvatten, smeker fötter och berget.
Vi njöt i två dagar

Någon gillade min extra fina ros, i våran rosenhäck.
En dam med cykel, sax och korg, klippte åt sig hela famnen full.

Fuchsiahyllan blev en väldigt trevlig upplevelse.

Polstjärnan blommade och växer fast det är vinter!

Kantarellsåserna blev inte så många i år.

Året som gått,

och vi tänker oftast bakåt.

Hur gick det, vad betydde det.

Relevans, händelser, känslor.
Slutsatser.

2011 blev ett annorlunda år.

Uppröjning och städning.

I det inre såväl som det yttre.

Förväntningar och drömmar,

har tendens ibland att escalera.

Feng Shui nådde känslornas världar.

Ibland behöver man städa.

Rensa i röran som det heter.

Jag vann pris för min egenhändigt tovade hatt,

den i rosa-lila och svar, den med horn..

Det var en trevlig stund på hattfesten.
I den präktiga lilla staden. 

För farmodern, blev det ingen barnpassning 
i år heller.
Enbart några korta lekar, någon timme.
Under övervakning:-)


Ingen äger någon annan människa.
De är livets längtan efter sig själv,
säger Kahlil Gibran,
Och rätt har han.


En förlovning ägde rum.
Och ett annat giftermål.
Och alla är lyckliga som ska vara det.


Några av glädjeämnena i bonusportföljen,
bytte studieort och några studieinriktning.
Vi följer med, på distans.
Tantaktigt, som sig bör.

Trädgården och verandorna blev "klara".
Tak och inredning. 
Allt utom elektriciteten är fixad.

Vissa takrännor sattes på plats.

Målen blev nådda, på alla utvalda ställen.

Mycket tack vare min vän i livet.

Som spikade, sågade, fällde träd och kvistade.
Och jag är innerligt tacksam! 

Och själv röjde jag sly, med kvistsaxen,

på alla sommarplatserna.

Två nätter eller tre,

sov jag i lilla stugan vid Röukas i år.

En del vass röjdes bort.

Inte en minut för tidigt, hellre för sent.

Oroväckande hur snabbt naturen tar.

I övergödda vassrika vatten.
Miljötänkandet liksom en del bondförstånd
borde kalkas! 

Stugan borde få en bastu.
Men vattnet i sjön, är snart otjänligt.
Och jag tvekar.
Eventuellt blir det en tunnbastu.
Som är flyttbar!

Jordgubbarna mognade snabbt i år..
vid mitt lilla lantställe.. vid "gudmorshuset"..

och jag lärde mig, att inte skörda i solsken.

Jag kokade havtornschutney på nya recept,

och plommonsylt med chilismak.

Och planterade flera hästkastanjer,

som kommit hela vägen från Åland.

Några kantareller hittade jag,

men inte alls så många..

Flera buskar blev i år planterade,

både här och där.

Tidigt på våren och sent på hösten.

Det blir spännande att se,

vad det blir av dem.
Många är vitblommande!

Rosor och klematis blommade vackert.

Spaljéerna blev byggda, flera stycken.

Och kusin vitamin,

kom med ett fågelbad av sten!
Tack för det! 


Årets experiment med Fuchsior,
blev en trevlig överraskning.
Vilka blomster!
Som små änglar dinglar de runt.
Och hyllan hade 8 olika sorter.

Få se om de övervintrar,
enligt ordinationen.
(Svalt står de, 
och nästan inget vatten får de nu).
Väl värda varje möda.

Två resor blev gjorda. Eller tre, egentligen.

En med min gamla mor,

Till Istanbuls alla sevärdheter,

till Kapadokiens berg och grott städer,

till Pamukkales varma vatten och vita berg,

till Kusadasis stränder,

och till Jungfru Marias lilla hus i Efesus.

- en fin resa, allt på egen hand.

En annan resa till Azorerna,

till ett minnesvärt födelsedagskalas,

för min vän i livet..

som firade jämt, med vänner och släkt.

Och vi åkte själva till tre av öarna.

På "tumis" en vecka extra.

Vandrande i Unescos världsarv,

och åkte ut på äventyr i valarnas vatten.

Den tredje resan gick till Västerås.

En resa i sorgens tecken.

Minnesvärda dagar, med nära släkten.

Då rosorna gav sina allra sista blom.

Hösten blev överraskande lång,
så lång att man blev klar med höstbruket..

och jag beställde tulpanlökar

från Holland.

Alla som ville dela lasten fick vara med,

och lökarna hela 6000 st, är planterade.

Det kan bli, en vacker vår 2012!

Både här och där.

Lökar ska stå torrt om de ska överleva.
Inte i vattendiken!
Då ruttnar de. 
Sån är naturens lag!

Årets arbetsdagar var många och långa.

Målen nåddes och allt hanns.

Om än i omvänd ordning.

Kartorna och broschyrerna var många.
Det mesta blev rätt.

Kroppen är inte 17 år längre,

och jag blir trött på ett annat sätt.
Krockskadan ger sig ofta tillkänna..

Värk, vet de inte vad det är,

de som inte har den och måste bli den.

Mediciner hjälper föga för klämskador;

så jag köpte en "kipp" och en tns.

Tekniken utvecklas!

Rekommenderas varmt,
på grund av Utmärkta resultat.
De är värda mångfaldiga fyss-besök!

Julen hade jag helst velat hoppa över

Även om jag gillar den.

En Cubaresa skulle ha suttit bra,

i sol och värme.

Men det blev inte så detta år.

Choklad och julmat,

och kort helg, blev det.

Och vi var färre runt borden.
Släkten följer släkters gång.

Musiklivet har i år skett mest via cd.
Men en violinkonsert med pojkarna Bach,
blev en fin stund i stadens kyrka.

Två teaterpjäser blev det i år.
Grottmannen fick ge sina goda råd,
till oss från Venus och dem från Mars.
Och en kabaré iTammefors,
Frank Sinatras och Ava Gardners
stormiga passion och sorg och dans.
Livet i ett nötskal, kort och gott.

Ett barn föddes ute på den nya släktkvisten.
En liten lillasyster kom på höstkanten..
Glädjen är stor för alla!
Inte minst för farmor och farfar,
som sköter och pysslar,
och får njuta de små.


Och visst blev det flera samtal, 
med väninnorna - i all förtrolighet.
Tack för att ni finns.
Var och en, på sitt håll.
Men så betydelsefulla,
för våra liv - är vi för varandra.

Jag har simmat,
och haft vattenjumpa.
Men vinterbadet väntar än.


Nyårsaftonskväll ska avnjutas i stillhet,
med många ljus, en middag och några vänner.


Morgondagen skriver 2012.
Och ingen vet,
tack och lov,
vad året bär i sin linda.

Gott Nytt År på er Alla!
Kramar och Pussar 
och mången nyårslycka!

7854. Årsdagen av mitt första barns födelse

1975,  ca 4.25 på morgonen,

vaknade jag av att jag haft en märklig 

rentav förunderlig dröm.

Jag hade drömt att jag dog.

Och en hel händelsekedja följde därpå.

Något som vi hoppar över här..

Märk väl,  allt skedde i drömmen..

Sånt som man läser om.

I vetenskapliga undersökningar,

men också i populärpressen.

Hur som helst,

hade jag en stor märklig upplevelse,

mitt i all glädje

av en första födelsedag, 

som skulle firas.

Med farmor och farfar, mormor och morfar.

Och allt vad som där tillhör.

Men det är en annan story.

Jag vaknade, 

alldeles kall och styv

mina fingrar gick inte att röra,

så stela var de..

Men efter en stund,

kunde jag stylta mig fram,

till papper och penna.

Allt, allt finns nedskrivet.

Det var min första upplevelse.

Av att tiden är utmätt.

Och vi har en uppgift.

Vad den än må vara.
Så finns det där.

Uppgiften.
Tiden.
Upplevelsen.
Lärdomen..


Livet gick vidare.
Till ny vardag.


Mera ved. 
Och mera vatten.




 

7853. Andra gången.. stunt in reality..

I september, 1997,

reste jag mycket i tjänsten.

Föreläste än här, än där.

Också i Åbo.

Färderna gick per bil och per flyg,

ibland per tåg.

En dag, en sen kväll,
Ca 22,45 eller nåt..
fick bilen generatorfel.

Och jag fick hjälp,

med startkablar, ett par gånger.

Av en person som körde före mig.

Till sist gav bilen upp.

Och vi fick skuffa den.

Uppför en backe. 

Mitt i trafiken.

Och det gick bra - uppför, 

men nerför - kom scenen..

som tagen ur en film..

Jag skuffade uppför, 
med bildörren öppen.
Min support skuffade bakpå bilen.

Allt gick bra uppför.
Men sen kom - nerförsbacken.

Som en mardröm - alldeles "crescendo"..

Jag sprang med handen på ratten.

Styrande. 

Men var för trött 

och utan kraft.. av all ansträngning.
Spagettisvag..

Så jag föll, med handen vid ratten, 

springande utanför bildörren.
Släpandes fram - med bilens kraft,
längs vägbanan..
Kroppen, magen, låren, knäna och fötterna.
Allt följde med, i kraftutväxlingen.
Längs vägbanan.

En oförglömlig scen, 
blixtrande ännu för mitt inre.
Ännu idag, förstår jag inte, 
hur orkade jag ta mig på fötter?

När jag föll, vägrade mitt starka jag, släppa ratten.

Sån är "management" på det yttersta.

Och bilen for obönhörligt ut, framåt över vägen..
Följande tyngdens lag.. 
utan motor..
och jag släpades invid.

Mirakulöst, eller nåt..

Kom jag på fötter (hur det nu var möjligt)..
och styrde bilen mot sidan.

Och samtidigt, helt från ingenstans..

kom två "reckor". 

En från vart håll, och mötte oss.

Precis invid.

Katastrofen var millimeter ifrån.

Och jag var helt orkeslös.. 
helt slut..

knäsvag och insiktsfull.

Att jag skulle ha varit orsaken.

Denna gång.
Skyldig, men det hände inte.

Jag överlevde.

Liksom bilen.

Och den gentleman, som skuffade.

Mirakulöst. 

Eller nåt.

Men denhär gången.

Fick jag ett ångestfyllt trauma.

En tid. Men den var kort.

Det kunde ju ha blivit - mitt fel.

Men också den gången.

Överlevde jag.

Kanske finns det en mening.

Med det som sker.

Eller så är det ett blint öde.

- Förlåt, kära gentleman,
att jag ringde dig några gånger för mycket sen.


Jag var alldeles för skärrad.
På något sätt bunden,
till vad som skett.


Innan nya världar,
tog vid.


Känslan av maktlöshet,
ödesbundenhet,
var överväldigande.


Jag blev
en bricka.
Som jag inte valt att vara.

7852. Trejde gången, - varför seglade jag inte vidare?

Den 24 november..1997,
Ca 14.35..

på glashala vägar, 

där folk föll omkull, 

om de försökte gå..

Där fick jag en rejäl frontalkrock.

Ofrivilligt.

Det var inte mitt fel.

Men sånt händer.

När bilar snurrar runt på ishala ytor.
inga bromsar hjälper.
Inga goda tanker heller.

Två gånger i medvetslöshet.

Käken, nacken och ryggen, 

och en ringfinger nagel..

liksom knäskålarna..

gjorde tysta alarmerande rop. 

Jag blödde, jag yrade.
Och jag förstod  efter ett tag, att jag levde.

Klev ut ur sidorutan,

efter att försökt spänna löst mig,

ur ett märkvärdigt bälte..

- när jag väl förstod 

att bilen kunde börja brinna,

när som helst.

Tja, mitt huvud satt i rutan,

och sen över rattkanten

ner i instrumentbrädan.

När jag vaknade till sans.

Kom genast första frågan.

Varför lever jag?

- Kimo Bruk var inte klart, sa tanken..

Jaha. sa jag.

Varför ramlar alla mina tänder ut?

- Sorgligt, dem som du borstat så bra, sa tanken..

Javisst, alldeles i onödan, sa jag..

Efter mången möda

och stort besvär.

Ler jag utan trauma.

Sitter och går, utan större besvär.

Bara tio-fenton års intensiv värk

Men bättre det än hjärnan på motorhuven.

Vägen har inte varit kort.

Men hjärnan låg inte på asfalten.

Och det gäller att uppskatta det man har.

Nuet kallar...

Alltjämt..

7851. Fjärde gången..för tio år sen, och livet frågar.

För tio år sen,

fastnade jag i elektriciteten.

Det var en brusten el-sladd,

på ett modernt hotell i Åbo.

En hårtorks sladd, gick av,

och träffade mig..

mitt i handflatan..

Jag stod,

tack och lov..

med splitternya torra skor..

Men på ett nyduschat golv..

Och kunde lätt ha dött, 

på nolltid.

Sånt som bara händer på film.

Hände också mig.

Det var frågan om centimeter.
Eller egentligen millimeter..

Sa den som visste.

På hotellet,

bjöd man mig på en öl,

när jag klagade..

med bränd hand, 

men vid liv.

Klockan 7.30.

På morgonen.

Innan jag skulle föreläsa.
En hel dag.


Jag drack ingen öl.
Receptionen fattade noll.

Jag föreläste hela dagen.
Och körde hem.
ca 450 km - i natten..

I must have a mission.

Eller varför lever jag annars?
Vad är meningen med just mitt liv..

7850. För 7 år sedan

För 7 år sedan,

hade jag tänkt fira julen,

i Thailand.

Men jag fick inte till det.

På grund av jobbets redovisningar.

Som skulle göras före nyår..

Så jag skippade den 

den planerade sistaminutenresan.

Har funderat över det ibland.

Jag kunde ha varit ett bortspolat offer.

I den stora tzunamin.

De tända ljusen idag,

får hedra minnet över allvaret.

7849. Kort God Jul

Den var kort i år.

Julen.

Inte många chokladdagar alls.

Ganska hälsosam.

Kanske.

Brådskan före, undantaget.

Men nästa år är den extremt lång.

Då är julafton på en måndag.

Likaså nyårsafton.

På en måndag.

Så det blir torsdag - fredag

som blir jobbdagar.