70254. Lingonkväll

Ad hoc
och hej svejs i lingonskogen!

Kvällen bjöd på solsken.

Röda granna lingon.
Gula kantareller.
Taggsvamp.
Och Karl-Johan.

Nu kokar lingonsylten.
Som ska vara syrligare än söt.
Och absolut inte överkokt.

Bäst är den..
mellan rå och uppkokt!
Speciellt om den ska frysas.

Och svalnar,
gör också kantarellpytten,
som ska fram i julefriden.

Härliga höst,
som fyller frysar och hyllor,
med alla köksträdgårdens läckerheter.

Glädjen är stor i år.
Över havtornsbusken.
Som dignar överfylld.

Kanske är det bina,
som bidrar till den goda skörden!

Allt hör ju samman.
Mikrokosmos och makrokosmos.

Fryst, kokt, stampat och mjölksyrat!

Allt behövs.

70253. Septemberbarn

Septemberbarn
tar sina första steg i sommargrönska
eller då löven gulnat.

Från höst till vår..
Går det en lång vinter
på stuggolvet..
innan majsolen ger
en och ett -halvåringen mer rymd och mark.

Idag skulle en av dem
som nötte byxbaken
mot torpets breda tiljor
blivit 110 år.. om han ännu levat.

Han blev som de flesta,
också tvättad på bastulaven.

Alla, är bara människor.
Både mammor och presidenter.

70252. Mer insikter.

Så är det.
Livet traskar vidare.

Över stock och sten.
Genom öken.
Via berg och katakomber.
Grottornas landskap.

Allt finner vägar.
Framåt.

Livet är så programmerat.
Inget stannar.

Tiden tickar vidare.

70251. Morgonljuset ger klarhet

En fin upplevelse.
Att få bo en stund.

Äta gravad sik.
Rökt lax.
Gravad lax.
Smörkokta potatisar.
Med mycket dill.
En grön sallad.

Havtornsgott..

För att inte tala om sälen.
Som tittade upp ur havet:-)
Nyfiken.

Och väggen,
som var fylld av gamla sälskinn.
Och små fåglar som fångade flugor.
Klor som greppat fisk.

Det var sälarna,
som lockade våra förfäder.
Att jaga för skinn och olja.
Kött.

70250. Kvällning i havsbandet

70249. Ulkokalla - by night

Som i en film,
med havet från alla håll.

Månljuset guppar på ytan,
speglar sig i tusentals spegelbitar..
Över ett mörkt stilla vatten.

Fyrbåken,
kastar ett svårfångat ljus.
Jag räknar sekunder,
gång efter annan,
för att fånga ljuset.
I telefonen.

En säl tittar upp ur vattnet.
Nyfiken.

Elden sprakar i spisen.
Lakanen av linne,
ger interiören lyxkänslan.

Ulkokalla.
En av de sista utposterna.
I silverljus.
Augusti 2010.

70248. En av Gibrans sanningar

En kvinna som bar ett barn vid sitt bröst sade:
"Tala till oss om barnen."



Och han sade:
Ert barn är inte era barn.

De är söner och döttrar av Livets längtan
efter sig själv.

De kommer genom er
men är inte från er.
Och fastän de lever hos er,
tillhör de er ändå inte.

Ni kan giva dem er kärlek,
men inte era tankar,
ty de har sina egna tankar.

Ni kan hysa deras kroppar
men inte deras själar.

Ty deras själar dväljs i morgondagens hus,
som ni inte kan besöka,
ens i era drömmar.

Ni må sträva att efterlikna dem,
men sök inte att göra dem lika er.

Ty livet vänder inte tillbaka
och dröjer inte hos den dag som har flytt.

Ni är de bågar,
från vilka era barn skickas ut
som levande pilar.

Bågskytten ser målet
på det oändligas stig
och Han böjer dig med sin makt
för att Hans pilar skall gå snabbt och långt.

Låt dig i glädje böjas
i Bågskyttens hand.

Ty liksom Han älskar pilen,
som flyger,
älskar Han också bågen,
som är stadig.