Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
lördag 12 december 2009
2994. La-La-Land
I livet,
kommer många ögonblick..
Stora ögonblick
och insikter..
De kommer sällan,
smärtfria..
eller odramatiska..
Det sker i gränsernas zooner.
Ut på den allra yttersta grenen..
eller så att säga, på yttersta udden..
Men ännu medan uppfattningen
och minnena fungerar.
En del får den förmånen.
Att förstå budskapet..
Hur många gånger
har du besökt La-La-Land?
Molekyler.
Ljus.
Energier.
Vi är en del.
Av alltet.
I ett Mikrokosmos.
Och ett Makrokosmos.
Ljuvligt!
Allt är lika värt.
2993. Julkänsla
Fast man inte tror det,
så kommer julkänslan krypande..
Med de röda färgerna.
Litet pudersnö.
Pepparkakorna.
Och idag julgröten.
Med skinksmörgås.
Jul på Södermalm.
Julkärven,
har fått inta sin plats.
I julhierarkin.
Dag före dagarna.
torsdag 10 december 2009
2992. Härliga forskare
En höjd skål
för svenska tv:n
för herr Nobel, en viss kommitte´
ett visst statligt stöd..
För festen Nobel!
En fest så vi alla
av det vanligare slaget,
får vara med i ord och gärningar.
för att inte tala om de speciella talen.
Det var en trevlig tillställning.
Att få vara med på.
Och forskningen går vidare.
Vilket är det allra viktigste!
Molekyler, virus och allt annat smått
och knepigt.
Ett och annat ord, rakt och enkelt.
Go tur!
Önskar vi.
Från soffhörnet.
tisdag 8 december 2009
2991. Förtrollade papper
Märkliga trollspön
tycks mig vissa ögonblick ha..
När plötsligt ett papper
bara blir "osynligt"
mitt i alltsamman
rakt framför näsan.
Nu slutar jag söka
efter en faktura,
som vägrar visa sig.
Intressant ska det bli,
att se var den dyker upp.
På dialekt
säger man att "ga i döjslona"..
Och det betyder att vara tankspridd.
Sista betalningsdagen,
hinner sannolikt förfalla.
2990. Konsten att ge hunden medicin
Nutiden
har flera problem.
Som forntiden inte hade.
De hade sina egna fallgropar.
Rutinen att ge penicillinpiller
åt hundar håller på att bli
en förfinad artistisk konst,
förenad med militärmanöver.
För pillren är hårda som sten.
Och hunden är inte "glupsk".
Utan småtuggar på sin mat.
Helt olika vissa andra glufsande raser.
Varför i helskotta gör tillverkarna
piller som inte går att mosa??
Utan att det går stenskott i fönstret!?
Var är deras innovativa kundinriktade kvalitet?
Konsten att ge hundar medicin.
Är litet mer avancerad
än att ge motvilliga barn sin dos.
För hundar som orkar..
morrar och sätter ihop tänderna.
Lika omöjligt att att tro
att en cementvägg kan svälja.
Eller så hotar den att bita.
Hunden alltså.
Inte cementväggen.
(Hotar mest).
Om den inte är dö-sjuk vill säga.
En del - kastar bara pillret.
Och det låter glufs.
Andra - bakar in pillret i godis.
Och det ger ett glufs.
En del får hunden att gapa.
Och trattar i tabletten långt bak i halsen.
Och stryker med handen längs halsen.
Medan man håller huvudet uppåt.
Glufs - glufs..
Sväljreflexer ska fixa resten.
Men det gick inte här.
Nej.
Vissa bet ihop så käkarna knakade.
Och det som hann stoppas i munnen.
Och som vissa låtsade svälja..
Kom ut lika elegant efter några minuter.
När manövern var över.
Men - Vi har hittat en egen stil.
Vi blötlägger tabletterna.
Tills de är helt upplösta.
I ett uns vatten.
Den rosafärgade flytande sörjan.
Tas på desertsked.
Och en skinkbit.
Ligger prydligt på en tallrik på golvet.
En viss fröken sitter eller står.
Biter litet lagom ihop.
Helt övertygande.
Men skinkbiten vinner.
Och munnen öppnas sakteliga sådär lagom.
Så skedinnehållet elegant sipprar neråt.
Som om det vore i misstag, liksom.
Bäst är att hålla huvudet litet uppåt:-)
Annars färgar vi golvet och mattorna.
Och så blir det skinka.
Och rosafärgad sörja på sked.
Och skinka.
Och rosafärgad sörja på sked.
Ända tills koppen är tom.
Då blir det skinka igen.
En viss fröken
verkar ha ätit mitt läppstift.
Helt pinkrosa runt munnen.
Och så plötsligt
är det är åter fred på jorden.
I tolv timmar.
har flera problem.
Som forntiden inte hade.
De hade sina egna fallgropar.
Rutinen att ge penicillinpiller
åt hundar håller på att bli
en förfinad artistisk konst,
förenad med militärmanöver.
För pillren är hårda som sten.
Och hunden är inte "glupsk".
Utan småtuggar på sin mat.
Helt olika vissa andra glufsande raser.
Varför i helskotta gör tillverkarna
piller som inte går att mosa??
Utan att det går stenskott i fönstret!?
Var är deras innovativa kundinriktade kvalitet?
Konsten att ge hundar medicin.
Är litet mer avancerad
än att ge motvilliga barn sin dos.
För hundar som orkar..
morrar och sätter ihop tänderna.
Lika omöjligt att att tro
att en cementvägg kan svälja.
Eller så hotar den att bita.
Hunden alltså.
Inte cementväggen.
(Hotar mest).
Om den inte är dö-sjuk vill säga.
En del - kastar bara pillret.
Och det låter glufs.
Andra - bakar in pillret i godis.
Och det ger ett glufs.
En del får hunden att gapa.
Och trattar i tabletten långt bak i halsen.
Och stryker med handen längs halsen.
Medan man håller huvudet uppåt.
Glufs - glufs..
Sväljreflexer ska fixa resten.
Men det gick inte här.
Nej.
Vissa bet ihop så käkarna knakade.
Och det som hann stoppas i munnen.
Och som vissa låtsade svälja..
Kom ut lika elegant efter några minuter.
När manövern var över.
Men - Vi har hittat en egen stil.
Vi blötlägger tabletterna.
Tills de är helt upplösta.
I ett uns vatten.
Den rosafärgade flytande sörjan.
Tas på desertsked.
Och en skinkbit.
Ligger prydligt på en tallrik på golvet.
En viss fröken sitter eller står.
Biter litet lagom ihop.
Helt övertygande.
Men skinkbiten vinner.
Och munnen öppnas sakteliga sådär lagom.
Så skedinnehållet elegant sipprar neråt.
Som om det vore i misstag, liksom.
Bäst är att hålla huvudet litet uppåt:-)
Annars färgar vi golvet och mattorna.
Och så blir det skinka.
Och rosafärgad sörja på sked.
Och skinka.
Och rosafärgad sörja på sked.
Ända tills koppen är tom.
Då blir det skinka igen.
En viss fröken
verkar ha ätit mitt läppstift.
Helt pinkrosa runt munnen.
Och så plötsligt
är det är åter fred på jorden.
I tolv timmar.
måndag 7 december 2009
2989. Morotslåda utan ris
| Inspirerad för testning. 1 kg morötter 3 dl grädde 1 ägg salt 1,5 msk socker muskotblomma, vitpeppar 0,5 dl skorpmjöl sirap enligt smak smör | | |
| Tvätta och skrapa morötterna. Koka i litet vatten antingen hela eller i bitar. Mixa detta. Blanda i skorpmjölet (men spara litet till ytan), grädde, ett hopslaget ägg och kryddor. Häll blandningen i en smörad och bröad form. Strö skorpmjöl ovan på alltsammans och klicka på några smörklickar. Två testlådor.. Resten av morotskrosset, Med grädde och skorpmjöl. Testet=Traditionsskapande. | ||
2988. En god annorlunda kålrotslåda
Jaa,
om man nu minns
hur skapelsen inspirerades..
Koka kålrötterna (10 liters kastrull) i buljong.
Stöt muskotblomma
med olika slags peppar.
I med det.
Och litet salt.
Och ett par matskedar linfrö.
Kardemummaskal 4-5.
Mixa i mixer.
Bryn 4-5 lökar (hackad) i olja.
Tillsätt 3-4 vitlöksklyftor.
Tillsätt en hackad bit färsk ingefära.
Svart kummin.
Färsk kardemumma (fröna av 4-5 kapslar)
Låt sjuda tills det är ljust brunt.
(det tar en stund!)
Mixa i mixer.
Ta en stor bunke.
Eller fördela smeten i två bunkar.
I varje bunke rör man ner en smet
på ngn dl grädde och 3 ägg.
Tillsätt sesamfrön.
En näve i var.
Litet salt (om det behövs!)
Litet malen nejlika.
Litet vitpeppar.
Litet malen kardemumma.
Och litet svartpeppar.
Och litet muskot.
Rör om ordentligt.
Allt sätts i smorda formar.
Ströbröd och smörklick ovanpå varje.
Om möjligt - allt in i varmlufts ugn,
ca 175 grader en rejäl timme..
så blir allt klart samtidigt.
Detta var årets variant.
Den godaste jag ätit.
:-)
Ibland lyckas det!
Tre av de många askarna.
Är experiment,
i experimentet.
De innehåller dagens sallad.
Som fick gå i mixern med litet kålrot.
och blev en experimentell grönsakslåda.
Mums!
Det var kvällens gymnastik.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)