Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
tisdag 23 september 2008
1788. Tjugoförsta
Högtidsdagen
Kom och gick.
I dunkel.
Kandelabrarna.
Förblev.
Otända.
Rosorna.
Inte ens påtänkta.
Jubileum.
Firade.
Någon annan.
Det ante mig.
måndag 22 september 2008
1786.Tredje gången!
Trejde gången.
Två gånger på Kimo Bruk.
Första gången i Sverige.
Hålls NM i smide.
Teamwork.
Är aktivt nu.
Över gränserna.
Det bästa av de bästa.
Smedjebacken -nästa veckoslut.
Allt,
för den goda saken!
Järnet.
Är varmt.
1785. Komp
En ledig dag.
Fylld av sysslor.
Bokad dag.
Plock.
Stök.
Radande.
Är våra liv såhär?
Inrutade.
Styrda.
Förutbestämda..
Planerade.
Bokade.
Nåja.
En höjdpunkt.
Jag hann plantera.
Bergenia.
Äta plommon.
Rada böcker.
Läsa finska.
Plocka blommor.
Packa bilen.
Lyssna på talboken.
Konversera.
Koka långkok.
Skriva epostar.
Ordna linneskåpet.
Men ibland..
- vill man mer.
Mer, mer, mer.
Timglaset rinner ut.
Och det finns massor.
Ogjort.
söndag 21 september 2008
1784. Smaskens
Helt smaskiga
alltså.
Gissa vem,
som sitter och smaskar.
På blålila plommon.
På "seinon" i sängen.
Jo,
det gör man bara
om man har ett plommonträd.
Dignande.
Vackert.
Fulla av frukt:-))
Ibland lönar det sig.
Att vara husbehovs odlare..
Helt klart!
Frön ger skörd.
Förr - eller senare!
1783. Som att bena brax..
Helt kristallklara.
Svart på vitt.
Ligger redovisningarna.
I sin lilla hög.
Sommaren bravader.
Är till ända.
Man får bara hoppas.
Att allt arbete burit frukt.
Att intet var förgäves.
Av talkohjärtat.
Ibland tvivlar jag.
Är man helt galen eller inte..
När man offrar dagar.
Och söndagseftermiddagar.
Och kvällar.
Och fritid.
Viktiga minuter.
Av ens liv.
För andras välbefinnande.
Sånt.
Som de tar för givet.
En stund eller fem.
Som om det bara fanns.
För givet.
På ortens lilla repertoar.
Där ingen sköter kulturen.
Bara sådär.
Nåja.
Arvet går vidare.
Eller så stannar det.
Skillnaden.
Blir kanske klart.
Märkbar.
1782. De sista..
Kvällens guldkant,
bestod av gyllene gula..
kantareller.
Säsongens sista?
Och smörsoppar.
Fräscha.
Inga maskar:-)
Ljuvligheterna stektes.
I äkta smör.
Med äkta mandelpotatis.
Hackad lök.
Salt och vitpepper.
Avnjöts med ett glas.
Rött.
Så ljuvliga,
är de sista svampdagarna.
De lyckosamma stunderna.
Årets allra njutsammaste.
Helt klart.
Etiketter:
kantareller,
lyckosamt..,
njutsamt,
smörsoppar
1781. Mangelknep
Från kvinna
till kvinna.
Från gamla tider.
Går budet vidare.
Också till männen.
I de nya tiderna..
"Är dukarna för torra?"
Häng ut dem över natten..
- Då blir de perfekt fuktiga.
För att bli släta.
I mangeln.
Nu hänger fyra dukar,
på verandan.
Jag tackar för tipset.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)