Nyfiken upptäcktsresande. Mitt i livet. Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Leta i den här bloggen
söndag 21 september 2008
1782. De sista..
Kvällens guldkant,
bestod av gyllene gula..
kantareller.
Säsongens sista?
Och smörsoppar.
Fräscha.
Inga maskar:-)
Ljuvligheterna stektes.
I äkta smör.
Med äkta mandelpotatis.
Hackad lök.
Salt och vitpepper.
Avnjöts med ett glas.
Rött.
Så ljuvliga,
är de sista svampdagarna.
De lyckosamma stunderna.
Årets allra njutsammaste.
Helt klart.
Etiketter:
kantareller,
lyckosamt..,
njutsamt,
smörsoppar
1781. Mangelknep
Från kvinna
till kvinna.
Från gamla tider.
Går budet vidare.
Också till männen.
I de nya tiderna..
"Är dukarna för torra?"
Häng ut dem över natten..
- Då blir de perfekt fuktiga.
För att bli släta.
I mangeln.
Nu hänger fyra dukar,
på verandan.
Jag tackar för tipset.
lördag 20 september 2008
1780. Gener
Idag igen,
fick jag glädjen..
Att se
generna.
Hur de ger oss likheter.
Kindbenen.
Öronen.
Händerna.
Axlarna.
Hållningen.
Hårfästen.
Virvlar.
Kalufser.
Eller brist på dem.
Glädjen.
Ögonen.
Att leva i nuets ögonblick.
Det finns en glädje,
mitt i sorgens skuggor.
Att se - det som förenar.
Släktskap.
Gener.
Det vi bär.
Från en generation.
Till framtidens.
Och än en gång,
kan man konstatera..
Hur väl vi känner igen,
barnen, de unga..
av de minnen vi har,
av deras farmor, farfar, morfr mormor..
alla kusiner och mostrar och fastrar.
morbröder och farbröder.
Det är så.
Med gener...
1779. Vila
En vacker höstdag.
Sol.
Gula och röda löv.
Perfekt ..
Att ta farväl.
Av en länk.
En släktlänk.
En ungdomlig fläkt.
En ljus glad själ.
Som bott i en gammal mans kropp.
Farväl säger vi,
under de rödgula träden.
Vi ska minnas Dig.
Din speciella glädje.
Den du spred runt dig.
Den du lyfte oss alla andra med.
fredag 19 september 2008
1778. Plommon stop
Plommonträdet,
är fyllt.
Av blålila frukter.
De riktigt blåblålila.
Smakar sött.
Tänka sig.
Att jag får njuta detta.
Plommonstunder.
På torpets veranda.
Imorgonkväll.
Ska jag lägga in...
.. söndagsplommon..
.. i sockerlag:-O
1777. Ledig dag
En ledig solig dag.
Energin har gått åt.
Till städning.
Ordning.
Reda.
Plocka.
Stryka.
Flytta grejer.
Tapeterna sitter ännu kvar.
På väggarna.
Så nu har bord och hyllor,
bytt platser.
Och våra arbetsrum.
Kommit i ordning.
Som det ser ut.
Blir det också en vrå.
För symaskinen!
Tänka sig.
Det har jag faktiskt
gått och småönskat
mig.
Jag gillar att sy.
I små snuttar.
Gyllene ögonblick.
Om man säger så.
onsdag 17 september 2008
1776. Innovativt så in i baljan
Visste du,
Att man från Oravais i norr
till Närpes i söder..
var innovationsexperter
på saltpeter-sjudning
bäst i hela Norden..
Så in i Nordens..
Kokades i kopparbalja..
- en kemiprocess,
med tekniska lösningar,
av ovanligt slag.
I slutet av 1700-tal.
Början på 1800-tal.
Råvarorna var kopiss!
Jord, sand och vatten.
Södö-kok
Creme-kok
oluttrad
och luttrad..
Innovationsdiken.
Innovationsbränning.
Innovationscenter.
Kok.
Av jord och piss.
Som haft en biologisk mikroprocess.
300 kg saltpeter.
Vartannat år.
Fick man ur två samlingar - lador.
Piss av ca 15 kor.
På fyra år.
Där pisset fick en given roll.
Att blötas med jord,
Att växa mikrobiologi,
Att kokas i flera processer.
I latmanstid.
Mellan såning och skörd.
Ett knäck.
För extrainkomster.
Innovativt.
Så in i baljan.
Och området var experter.
På att koka och greja.
Få fram Saltpeter.
Sånt som sku användas.
Till krut och krig!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)