1686. Att angöra - en brygga

Ingenting är enkelt.
Allt är komplicerat.
Mirakulösa centimetrar.

Nu har tanten studerat.
Hur angöra en brygga.

Med kölen uppe.
Hissad!

Eller nere.
Standard.

Och hu och jeda mig.
I morgon är det min tur.

Att vara Hopp-I-Land-Maja..
Fästa Fändrar.

Härlig skärgård..
Mycket öar.
Många slags vatten.
På land.
Havet.

Hamnar..

Dahlsbruk, Kasnäs, Jurmo, Korpoström.
I morgon Houtskär och Själöarna.

Många nya begrepp här.
Ska ni veta.

Återkommer .

Än flyter jag.
Äran finns ännu..
i behåll..

1685. Räkfrossa

Pippi på räkor.
Skaldjur och andra havsodjur.

Passion.

Nu,
har jag njutit.
Sista måltiden.

Räkafton.
Så många jag orkade.
Äta.

Före båtlivet.

Ifall om det bara blir.
Korv och makaroner:-)

1684. CD-bling

Blinget hjälper.
Ska ni veta.

Inte en trast.
Så långt ögat når.
I jordgubbslandet.

Men för säkerhetsskull
.
Står där också.
En Stand In.

I rutig skjorta.
Och blå byxor.

Vad gör man inte.
För Gubbvärlden.

Och nu när jag ska åka båt.
I andra världar.

Nu får ni bra väder här hemma.

Och de röda bären
är bortförlovade
så länge.

1683. Nattsuddare och morgontuppar

Varma hälsningar
till Er alla.

Särskilt ni som läser.
Någonstans långt borta.
Nattetid i ottan.

Era nattjånor,
sätter mig etta
på heta listan:-)
Bara så ni vet..

Än har jag inte ramlat i sjön.
För har jag inte startat.

Nej,
jag packar kalsonger.
Och tröjor.
Och söker skor.

Det lovas regn.
Mina damer och herrar.

Då kan man kanske,
jämföra..

Det blir som att stå i kallduschen.
En hel vecka.

Tanten
får inte glömma
chokladen, boken,
och aspirinet.
Och G3.

Allt
för att hålla det onda borta.

1681. Inte utan vind

Nu ska ni AKTA er!
Där i Åboland.

För puzzeltanten,
ska ut och segla!
Eller snarare.
Åka med.

Det ni.
Nu blåser Undrens Vindar.

Skala potatis kan jag.
Och möjligen ramla i.

Resten är en enda stor..
Utmaning.

1680. Torpet

Torpet,
min allra käraste egendom.

Där syren och rosenbuskar
och de många pionerna samsas.

Där jordgubbarna mognar.
Och gräsklipparen går varm.

Det gamla anrika huset.
Vill jag njuta i.

Vårda ömt.

Måla och feja.
Pyssla.
Gräva.
Så och skörda.

Omsorg och ansvar.
Kan man inte strunta i.

Det är litet som med kärlek.
Ska den leva,
måste den vårdas.

Alltjämt.

En utmaning.
För fritidens glädje.

Torpet,
blir kanske det sista,
som jag tar farväl av.

Här vill jag smutta kaffet,
på verandan.

Så länge hjärtat kan slå.
Och så länge min skuta kan gå.

Bara så ni vet:-)

Nu, när tanten,
blir stadsbo.

För ett tag.

1679. Knut

Knut,
heter han hos oss.

Han som dammsuger.
Alla rum.

Knut gör sitt bästa.
Och det är gott nog.

Han gör det bättre,
än värdfolket,
när de gör sitt bästa.

Precis som sina kolleger.
Men helt acceptabelt.

Sarah,
gillar inte Knut.
Han för litet oljud.

Hon gillar ingen
av Knuts kolleger heller,
för den delen.

Knut behöver man inte tjata på.
Han vandrar snällt mellan magnetbanden.

Och lådan med dammet.
Går lätt att tömma.

Knut är som gjord för mig.
Han har kommit
för att stanna.

Han ser ut som en rund
liten sportbil,
på sin färd mellan stolben,
soffor och över mattor.

Knut är röd i lacken.
En vacker dammsugarrobot.

Mera sånt.