Nyfiken upptäcktsresande.
Mitt i livet.
Också här, lägger jag puzzelbitar sedda ur ett vardagsperspektiv.. Reflexioner kring livets mer ödmjuka händelser och göromål. De stora saltomortalerna behöver inga ord för att märkas. - Det ligger mycket vackert fördolt i orden "att hugga ved och bära vatten".
Vi började dagen att vandra mellan tulpanrabatterna och att titta på Den Blå. Moskén som byggdes år ca 1600. Jodå, den var lika blå som vanligt. Och man delade ut plastpåsar, som var och en bar skorna i. För mattorna är rena och mjuka.
Sen vandrade vi hundra meter till, och besökte Den Visa. Hagia Sofia med alla sina många många valv. Och vi tänkte på min fars farmor, som också hade samma namn: Hagas Sofia. Hon hade många söner. Utanför blommade vita hyacinter.
den från ca 500 AD. Medusorna- de två, av tre Låg än med huvudet upp och ner. Och än på sidan. Som ni vet kunde de förhäxa folk. Och det finns många fina legender. Om deras förträfflighet, att "stenta" folk. Fiskarna var stora och små. Basilika cisternen är en sval plats. Skönt att andas i fukten.
Vi besökte vår hovleverantör på kryddor. I Egyptiska basaren. Han bjöd mor på Delight. Och så doftade vi på alla örterna, rötterna och alla kryddorna. Innan vi tog backen upp.
Grand Bazaar, visade sig från sin bästa sida. Och 5000 butiker bjuder ut sina varor. Liksom 5000 diton utanför muren. Men vi var ståndaktiga, och härligt småsnåla. Inte en enda lira gick åt. Förutom för kaffet.
Sen putsades blingblinget, på Regold, som vanligt. Betjäningen var i lyxklassen.
Och vi tog en tur, åt litet tomatsoppa på ett fik, som fått pris för ISO-standard. De var de väl värda.
Sen kollade vi läppstift, Men hittade inget. Och så knallade vi ner för alla backarna mot Yenikapis fiskbasar.
I förbifarten, tog vi en tur via Lilla Hagia Sofia.. Lugnt och skönt och tyst. Man förstår att så många moskeer behövs (lugn och konteplation) i ett landskap av 19 miljoner som går om varandra i trafiken.
Väl nere vid fiskbasaren, njöt vi Marmarasjöns kajer. Och vi kunde inte motstå, sardiner, bläckfisk och litet vitt vin. Tulpanerna blommade hela Kennedy Street.
Och sen var det dags för dagen sköna tupplur. Allt innan kvällsmålet ger ny kraft.
Bestämt tror jag, vi ska försöka oss, på en liten raki.. Om inte annat så för att döda maskarna:-)
Och jag gläds. Att kärleken hittat hem. Till en rar liten pojke, som nu tar ett viktigt steg. En vacker man. Med en strålande brud. Båda med varma hjärtan. Öppna själar som vill dela glädjen. Iranska bröllop är sagornas paradis.
Där glädjen är stor. Gemenskapen prålig. Närheten omedelbar.